Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Första budet - 5. Förtröstan till Gud - 28. Den fattige studenten - 29. Den brandskadade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTRÖSTAN TILL GUD.
33
han på sin lön hade BO Kdr innestäende, ville fadren
till de barn, han undervisat, till hans bror öfversända
dessa penningar. Redan samma afton fogades anstalt
om begrafning, och följande morgon inställde sig
studenten hos Franke ocli berättade med innerlig
tacksamhet, huru han blifvit hjelpt ur sin förlägenhet.
"Sade jag icke," svarade professorn, "att om ni blott
trodde, skulle Gud bistå eder? På samma sätt har
det ofta gått mig, och detta bevis, huru tron kan
hjelpa, bör för ert återstående lif vara en nyttig
lärdom. Vänta ett ögonblick,"’ tillade han, då studenten
ville aflägsna sig, och gick in i ett sidorum der han
skref en anvisning af följande innehåll: "Innehafvaren
äter ett halft år fritt vid barnhusets bord." Icke
allenast ett halft år, utan så länge han vistades vid
universitetet var studenten i åtnjutande af denna
förmån.
20. Den brandskadade.
Syr. 14, 2. Väl är honom, som icke har ett ondt
samvete, och hans hopp honom icke förfallet är.
En man, hvilken för andra gången såg sitt hus
och all sin egendom uppgå i lågor, hade i
bedröfvel-sen förlorat nästan allt hopp till Gud. Modfàlld och
nedslagen, stod han en dag framför den brända tomten
och frågade huru han åter skulle få sitt hus uppbygdt.
Derpå lemnade han i sitt hjerta rum för det bittraste
misstroende, menande att Gud hvarken ville eller
kunde hjelpa. Nära att försjunka i förtviflan, blefhan
händelsevis varse några fattiga barn, hvilka helt
förnöjda sjöngo och hoppade, utan att tänka på de
bekymmer, hvilka så ofta funnit väg till deras torftiga
hem. "Dessa små," tänkte den brandskadade, "ega
fattiga föräldrar, som ej förmå hjelpa dem, men äro
ändå glada och lyckliga. Jag deremot har der ofvan
skyn en rik ocli mäktig fader, och vill likväl fälla
modet. Nej, det skall icke ske!" Sedan detta beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
