Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Första budet - 5. Förtröstan till Gud - 29. Den brandskadade - 30. Kejsar Otto den förste - 31. Konung Wenzislaus den förste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
TIO GUDS BUD.
var fattadt, återvände han till sitt arbete, hvilket
denna gång företogs med Herran och i Hans namn.
Den gudomliga försynen svek ej hans hopp, utan
välsignade hans sträfvanden så att de lidna förlusterna
inom kort blefvo godtgjorda.
30. Kejsar Otto den förste.
Ps. 46, 2. Gud är vår tillflykt och starkhet; en hjelp
uti de stora bekymmer, som oss påkomna äro.
När kejsar Otto den store förde krig, erinrade
han alltid sig sjelf och andra, att utgången icke
berodde på menniskor, utan på Gud allena. Antingen
han liemma i sitt slott eller på slagfältet bar den
kejserliga skruden, anropade han Gud om ett ödmjukt
hjerta, så att glansen af den jordiska herrligheten
icke måtte göra honom öfvermodig och komma honom
att glömma Herran. Då han en gång belägrade
fästningen Breisach i Storhertigdömet Baden, öfvergåfvo
honom några af hans bundsförvandter, hvilket helt och
hållet nedslog soldaternas mod, hvarför han sålunda
tilltalade dem: "Icke skolen I vara så försagda!
Förtrösten på Herran, hvilken både vill och kan hjelpa!
Segern står i Hans hand. Är vår stund kommen,
vilja vi med kristligt mod och undergifvenhet för
Guds behag gå vårt slut till mötes, och icke genom
en neslig flykt vanära oss. Det är bättre att för en
god och rättvis sak förlora lifvet, än att med skam
och skada rymma fältet. Gören blott edert till, så
skall Gud också göra sitt!" Soldaterna fattade åter
mod och kejsaren behöll segern.
31. Konung Wenzlslang den förste.
Jer. 1.7, 5. Förbannad är den man, som förlåter sig på
menniskor, och sätter kött sig till arm, och med
sitt hjerta viker från Herran.
Då konung Wenzislaus af Böhmen förlorat sin
krigshär och blifvit tillfångatagen, frågade någon huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
