Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Första budet - 5. Förtröstan till Gud - 31. Konung Wenzislaus den förste - 32. Presten och de fiendtliga husarerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTRÖSTAN TILL GUD.
35
det stod till med honom, hvarpå han helt lugnt
svarade: "Aldrig har det med mig stått bättre till.
Fordom förtröstade jag på min krigshär och kom
sällan ihåg att bedja; nu håller jag mig till Gud och
derigenom blir mitt hjerta väl tillfreds."
33. Presten och de fiendtliga husarerna.
2 Mos. 23, 24. Och jag skall låta dina fiender komma
på flykten för dig.
I det första schlesiska kriget närmade sig ett
regemente af fiendtliga husarer till en stad, i afsigt att
plundra. Vid underrättelsen härom blefvo innevånarne
mycket förfärade, och skyndade i sin bestörtning till
presten, för att fråga antingen de borde gripa till
flykten eller stanna qvar. "Den som är fast i tron,"
svarade denne, "griper icke till flykten." Alla lupo
dock sin väg, och presten var den ende, som höll sig
stilla. Då husarerna med dragna svärd rusade emot
hans boning, ställde han sig vid dörren, had dem
vänligt stiga in och frågade, om han icke kunde vara
dem till någon tjenst. De skrattade och sade: "Allt
hvad ni eger, tillhör oss; vi tacka för det vänliga
tillbudet." — "Tagen hvad I behagen," fortfor presten,
"och hvad Gud tillstädjer eder att taga. Jag vet väl,
att I, emot Guds vilja, ej förmån böja ett hår på mitt
hufvud. Denna visshet har Gud af nåd, och derföre,
att jag tror på Hans Son, Jesum Christum, ingifvit
mig. Lika saliga kunden I också blifva." Derpå
började han en ordentlig predikan; småningom hade
alla husarerna samlat sig omkring honom, och afhörde
med uppmärksamhet och förundran hans ord. Då han
slutat, tackade de för god undervisning och drogo sig
helt stilla tillbaka, utan att röra det ringaste af hans
egendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
