Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Andra budet - 9. Guds lof och pris - 45. Herden och grodan - 46. Den resande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
TIO GUDS BUD.
for att gråta, men ville icke uppgifva anledningen till
sin sorg. Rörd af medlidande, bad biskopen honom
ännu enträgnare att omtala hvarföre han vore så
bedröfvad. Gossen sade slutligen: "Jag gråter deröfver,
att jag ännu aldrig, såsom jag bordt, lofvat och prisat
Gud derföre, att Han skapat mig till en förnuftig
men-miska, och icke till ett så otäckt djur, som den der
grodan." Vid dessa ord pekade han på en stor
ohygglig groda, som hoppade omkring i gräset. Den
andlige, hvilken erinrade sig, huru litet äfven ban prisat
och lofvat Guds oförskyllda oeh rika nåd, utbröt med
djup rörelse och innerlig blygsel: "O Augustinus!
huru sannt talade du icke, då du sade, att de
enfaldiga intaga himmelen framför oss, hvilka med all vår
konst och lärdom helt makligt vandra på syndens och
förtappoisens väg."
46. Den resande.
Ps. 150, 6. Allt det som ande hafver, lofve Herran.
Halleluja!
En yngling gjorde i några kloka och vältänkande
personers sällskap en längre resa. Efter att en gång
hafva vandrat hela natten, togo de vid kanten af en
stor skog någon hvila. Den gryende dagen uppväckte
blommornas slumrande doft, näktergalens sång och de
späda lammens bräkande. En af sällskapet gick då
in i skogen och hördes snart med hög stämma prisa
sin Gud och Skapare. Sedan han kommit tillbaka,
frågade ynglingen hvarför han talat så högt och
erhöll detta svar: "Kasta dina blickar omkring dig och
se huru den herrliga morgonrodnaden uppslår sitt öga’
mot himmelen; huru skyarne liksom en bedjandes
ansigte glänsa af ett himmelskt sken; huru träd och växter
emot Skaparen tacksamt utbreda blommor och blad.
Hör näktergalens sång, getternas vänliga bräkande,
biens surrande och besinna huru alla tillsammans
upphöja den Allsmäktiges pris och ära. Äfven jag ville,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
