Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Andra budet - 9. Guds lof och pris - 46. Den resande - 10. Tacksamhet mot Gud - 47. Herremannen och den fattige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDS LOF OCJt PRIS.
49
liksom den öfriga naturen, med ljudelig stämma tacka
och lofva min Gud." Ynglingen afhörde uppmärksamt
den fromme och vise mannen samt lade hans ord
troget på hjertat. Från den stunden förstod äfven han
morgonrodnaden eldskrift, vindens svala susning,
blommornas doft, fåglarnas sång och de öfriga djurens glada
ljud. Instämmande i den skapade naturens lof,
upplyfte han till himmelen sina tankar, och alltings
upphof helgade hans unga hjerta, så att det mer och mer
genomträngdes af kärlek, glädje och tacksamhet.
10. Tacksamhet emot Gud.
47. Herremannen och den fattige.
1’s. 103, 1—2. Lofva Herran min själ ocli allt det uti
mig är, lians heliga namn! Lofva Herran min själ,
och förgät icke hvad godt han dig’_ gjort hafver.
En förnäm herre, rik på timligt gods, men fattig
på gudsfruktan och kristlig tro, gick en afton omkring
på sina egor. Hans väg förde honom förbi ett bofalligt
gammalt hus, som beboddes af en man, hvilken med
många barn lefde i ganska knappa omständigheter.
Som den rike hörde någon med hög och ljudelig
stämma tala derinne, stannade han och lyssnade. Till sin
förundran förnam lian, att den fattige i de hjertligaste
ordalag tackade sin himmelske Fader, som skänkt
honom och hans barn kläder och dagligt bröd. "Hvad!"
sade egendomsherm för sig sjelf, "denne tackar för
kläder och föda, och jag tackar ej för allt mitt
öfverflöd!" Med innerlig blygsel skyndade lian hem och
lärde från denua stund att i dess rätta ljus betrakta
lifvet. Han beslöt att återvända till den Gud, hvilken
han af kärlek till verldsliga ting öfvergifvit Hans
lif blef hädanefter en daglig gudstjenst samt en
oafbruten tacksägelse. Ej heller försummade han att
Mau, Läsebok. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
