Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Tredje budet - 12. Kärlek till Guds ord - 56. Den första kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
TIO GOTS BUD.
tröttnade icke att höra och sedan berätta hvad de hört.
I synnerhet fastades Moffats uppmärksamhet vid en
skara, som begärligt lyssnade till en ung man, hvilken
värdigt och nästan ordagrannt upprepade hans predikan,
och hvars ord om Gud, Christum och det eviga lifvet
tycktes komma ifrån samt intränga till hjertat.
Missionären sade sedan till den så rikt begåfvade
ynglingen: "Jag skulle icke vara i stånd att såsom du i
minnet qvarhålla en liel predikan." Ynglingen pekade
på pannan och sade: "När jag hör en stor och vigtig
sak, så qYarstannar den här."
Följande dagen var för Moflat lika tröttsam. För
att så mycket som möjligt tillfredsställa folkets
längtan efter kunskop, måste han rent af lära dem att
läsa, hvaruti han af sina följeslagare kraftigt
understöddes. I en stor ring ställde sig omkring honom
landets förnämsta innevånare, framför hvilka man
lade ett alfabet af stora bokstäfver: på dessa pekade
missionären med en käpp samt utsade högt och
tydligt deras namn, hvarvid somlige af hans vettgirige
lärjungar lågo på knä, andra sågo bokstäfverna upp
ocli ned. Folket upprepade lärarens ord med grofva
och starka röster, hvilka i dennes öron dånade som
tordön, hvarföre lian lät förstå att man, för att lära
läsa, icke behöfde skrika så högt, då en af de äldste
sade: "Ju högre jag skriker, desto lättare gå
sädeskornen (så kallade han bokstäfverna) utöfver min
tunga." Som missionären i framåt lutande ställning
till långt inpå natten fortsatte detta tröttsamma
arbete, fick han så häftig värk i ryggen, att han med
möda förmådde uthärda längre, ocli längtade högeligen
efter hvila. Men knappt hade han slutat, förr än en
skara gossar och flickor kom springandes och anhöll
att få lära sjunga. Höfdingarnas söner och döttrar
drogo den käre lärarens vagn till en af de ansenligaste
bostäderna, och nu måste han på en lätt och känd
melodi sjunga alfabetet, hvaruti alla, så godt de kuude,
deltogo. De trodde, att man på det sättet bäst skulle
inhemta den konst, de framför allt eftersträfvade,
nemligen att sjelfva kunna läsa Bibeln. Så väl under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
