- Project Runeberg -  Christlig läsebok för skolan och hemmet : 400 sannfärdiga berättelser ordnade efter Luthers katekes /
63

(1876) [MARC] Author: Edvard Mau
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Tredje budet - 12. Kärlek till Guds ord - 56. Den första kärleken - 57. En ovanlig tiggare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KÄKLEK TILL GUDS OJID. 63

de få timmar af sömn, som förunnades missionären,
som efter uppvaknandet, ljödo för lians öron dessa
unga och gamla barns konstlösa röster.

Då Moffat omsider skulle resa, samlade han ännu
en gång omkring sig de vänliga menniskorna, besvor
dem att hålla sig fast vid och allt framgent bygga
på den af honom lagda grunden samt uppmanade dem
att söka närmast boende missionärer, intill dess man
hann ordna den af dem stiftade nya församlingen. Alla
voro så fästade vid den älskade läraren, att det
tycktes, som kunde de icke skiljas från honom; unga och
gamla beledsagade honom långt öfver gränsen, och
sedan han tagit afsked och fortsatt hemfärden, blefvo
de stående och sågo så länge som möjligt med
tårfyllda blickar efter denne fridens budbärare, hvars
hjerta, vid tanken på den andliga välsignelse, hvilken
under sistförflutna dagar så rikligen blifvit utgjuten,
slog högt af glädje ocli tacksamhet.

57. En ovanlifi tiggare.

ltom. 19, Ordet är hardt när dig, nemligen i din
mun och i ditt hjerta. Detta är det ordet om tron,
som vi predika.

Den berömde missionären Williams, hvilken 1840
blef ihjälslagen af infödingania på Söderhafs-öarna,
berättar ur sitt skiftesrika lif följande händelser:
"Hvarje gång jag på ön Barotonga gick från den ena
till den andra af våra missionsförsamlingar, ådrog sig
en stackars krympling, som förlorat båda benen, min
uppmärksamhet. Då han en gång blef mig varse,
vankade han på knä med gladt ansigte emot mig och
utropade: "Välkommen, du den allrahögste Gudens
tjenare, hvilken till denna mörka ö fört ljuset! Dig
hafva vi att tacka för frälsningens ord." Åsynen af
den stympade varelsen, hvilken genom en elakartad
sjukdom förlorat både händer och fötter, och endast
med största svårighet kunde förflytta sig från det ena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:32:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/maulaseb/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free