Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Fjerde budet - 18. Undersåter - 86. Herdegossen som slutade med att blifva kunglig skattmästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERSÅTER.
103
afundsjuka menniskor det ryktet,, att han pä landets
bekostnad samlat ansenlig förmögenhet. Då konungen,
hvilken äfven hörde talas härom, öfvertygat sig om
Alis oskuld, beslöt ban allvarsamt straffa baktalarna.
Han låtsade alltså att sätta tro till deras uppgifter
och bestäm-le en viss dag, på hvilken de, utan Alis
vetskap, skulle följa honom till dennes boning. Detta
skedde, och skattmästaren, som blef mycket förvånad
öfver besöket, förde på konungens befallning honom
och hans följeslagare omkring i hela huset, der stor
anspråkslöshet herrskade. Just som konungen var
färdig att aflägsna sig, blef en af sällskapet varse en
liten, med starka lås försedd jerndörr ocli skyndade att
med skadeglädje göra konungen uppmärksam på
densamma, Då Nushirvan befallde, att den skulle öppnas,
syntes Ali mycket förlägen, och de närvarande styrktes
än mera i den förmodan, att man kommit en stor skatt
på spåren. Dörren öppnadas, och knappt hade
konungen stigit öfver tröskeln, förr än de andra stöitade
efter. 1 rummet sågos inga penningar eller
dyrbarheter. utan endast fyra nakna väggar; på den ena hängde
en herdegosses enkla drägt, med dithörande hatt,
pipa och väska, Ali steg nu fram och sade: "Då du,
o konung! för ungefår trettio år sedan, lät din nåd
falla pä mig, bestod hela min rikedom i denna tarfliga
klädnad. När du sedan upphöjde mig till
skattmästare, frånskilde jag detta rum, för att der i stillhet
betrakta den, och sålunda bevara mitt hierta för
stolthet och alltid påminna mig den trohet och redlighet,
jag såsom tjenare och undersåte är min konungslige
välgörare skyldig. Tillåt, o konung! att jag drager
mig tillbaka till de berg, från hvilka din nåd
aflägsnat mig; jag är beredd att icke medtaga annat än
denna drägt, hvilken redan förut en gång utgjort min
enda egendom." Nushirvan betraktade de illvilliga
anklagarne, hvilka, iakttagande djup tystnad, af blygsel
nedslogo ögonen. Konungen aftog då sin guldkedja,
vid hvilken hans i guld och ädla stenar infattade bild
var fästad och sade: "Emottag såsom tecken på mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
