Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Fjerde budet - 19. Konung och öfverhet - 88. Fursten och den fattiga qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8-1
TIO GUDS BUD.
folket att komma till honom." — "Det skall icke blifva
händelsen med dig. Jag vill bedja fursten befalla
soldaterna att genast föra dig till honom. Gif mig blott
böneskriften!" Hon ville räcka den till honom, men
som trädgårdsmuren var hög, sade hon, vid åsvnen
af furstens käpp med dess vidhängande band: "Om
herrn håller hit käppen kan jag med bandet knyta
fast papperet." Fursten fogade sig efter hennes
önskan, stämde möte med henne till morgonen derpå
och gick bort, utan att gifva sig tillkänna. Nu först
föll det den stackars enkan in, att hon ej visste
namnet på den person, till hvilken ansökningen blifvit
lemnad, hvarför hon af alla krafter började ropa och
skrika. Prinsen skyndade tillbaka och frågade öfver
muren hvad som stod på, "Ack, käre herre! Jag vet
ju icke namnet på den herrn som emottagit min
ansökning. Fursten lär i morgon icke tro mig, utan
hålla mig för en bedragerska." — "Nej, min goda
gumma, gör dig inga onödiga bekymmer! Jag skall vara
närvarande, och vill då säga fursten huru allt förhåller
sig." Hon gick nu och berättade hvad som händt
fölen af sina bekanta, som gaf henne det rådet att
följande dagen inställa sig hos fursten. "Ja," sade lion,
"om jag allenast hade mod att tala med honom.
Herrn med det granna ordensbandet försäkrade
visserligen att fursten skulle bemöta mig på ett sätt, som
borde förtaga all fruktan. Ack, om det vore så väl!"
Dagen derpå stod den fattiga hustrun på bestämd
tid utanför slottsporten och fördes af vakten, som
erhållit nödiga föreskrifter, genast in i slottet. På en
gång visar sig fursten, och enkan, som genast
igenkände herrn med ordensbandet, kunde i förskräckelsen
endast få fram följande ord! "Ack, om ni är fursten,
talade jag redan i går med er!" •— "Ja," svarade denne,
"så är verkliga förhållandet! Jag har läst din
ansökning och vill höra dig sjelf berätta om din nöd.
Det gläder mig, att du talat sanning, och att jag kan
vara dig till hjelp. För ögonblicket är det mig likväl
icke möjligt att gifva något bestämdt svar, emedan
amtmannen först måste höras." — "Nådigaste herre!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
