Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Fjerde budet - 19. Konung och öfverhet - 88. Fursten och den fattiga qvinnan - 89. Fredrik VI af Danmark, folkets vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOJUrøG OCH ÖFVERHET.
107
inföll hustrun, "skall det bero på amtmannen, så har
jag intet godt att vänta. Han är alltför hård och
obarmhertig." — "Var obekymrad!" svarade den ädle
fursten, "Jag skall nog stå på din rätt. Här är
emellertid något." Vid dessa ord lemnade han henne en
liten peningesumma och efterskänkte, sedan saken
blifvit undersökt, äfven skatterna.
SO. Fredrik VI af Danmark, folkets viin.
Sal. Ordspr. 20, 28. Fromhet och sannfärdighet bevara
konungen, och hans thron består genom fromhet.
Både höga och låga äro ense derom, att Fredrik
VI, som dog 1839, var en af de folkligaste konungar,
Danmark nånsin haft. För alla undersåtare hyste han
sann faderlig omsorg, men framför allt låg bondens
väl honom ömt om hjertat, och det utgjorde hans
största glädje att hjelpa fattiga och nödlidande.
Såsom det egnar en folkets vän, visade han sig i sätt
att vara enkel och okonstlad, i tal och svar vänlig och
anspråkslös, mot hvar man uppriktig och rättfram samt
en erkänd hatare till smicker och tomt beröm,
hvarföre han också i hög grad egde sina undersåter kärlek
och tillgifvenhet. Sanningen häraf bekräftas genom
följande drag utur hans lif.
Den 20 Juni 1839 voro femtio år förllutna, sedan
han, såsom kronprins och regent under fadrens
sjukdom, lossade träldomens band och afskaffade
lifegenskapen. Danska folket önskade att i anledning deraf
fira en minnesfest, vid hvilket tillfälle man äfven ville
ådagalägga sin tacksamhet för provincialständernas
införande. Då konungen erfor detta, lät ban öfver allt
kungöra, att ban fullkomligt förstod den välmening,
som låg till grund för en sådan önskan, men att han
icke ville det någon offentlig högtidlighet af denna
anledning skulle ega rum. Han gaf sig icke sjelf äran
af det, som till landets gagn blifvit uträttadt, och ville
ej heller derför emottaga någon hyllning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
