Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Fjerde budet - 19. Konung och öfverhet - 89. Fredrik VI af Danmark, folkets vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8-1
126 TIO GUDS BUD.
Då man till hågkomst af lifegenskapens
upphäfvande i stället ämnade uppresa en minnesvård,
undanbad han sig äfven denna utmärkelse, hvarvid han
yttrade följande ord, hvilka bära vittne om hans ömma
och kärleksfulla hjerta: "Under närvarande
omständigheter, då förliden sommars regniga väderlek förorsakat
klen skörd samt brist på bröd, föda och vedbrand,
skulle det vara mera öfverenstämmande med vårt
landsfaderliga tänkesätt, om de för den tillämnade
minnesvården influtna medlen i stället användes till understöd
åt de mest behöfvande. I våra undersåtares hjertan
vilja vi hafva en varaktigare minnesvård för oss
upprest." Så talade och tänkte konung Fredrik. Väl
vetande, att konungar och furstar, så länge de innehafva
makt och inflytande, genom beröm, och loftal lätt
föras bakom ljuset och först efter döden rättvist
bedömas, hyste han till all hyllning stort misstroende,
ocli man berättar huru han, då en hofman en dag
visade honom en tidning, i hvilken en ryktbar utlänning
skrifvit till hans beröm, med missnöje kastat bladet
ifrån sig, sägande: "Jag tål icke, att man så mycket
talar och skrifver om mig, allraminst, då det sker
till mitt beröm, ty upptager jag med glädje loford,
så måste jag på samma sätt upptaga tadel. Jag vet
bäst huru många fel, som vidlåda mig. Om folk
blott ville vänta till dess jag är död; då först kan
man riktigt bedöma, om jag varit klok eller dum, god
eller elak."
När konungen strax efter den rådgifvande
församlingens införande gjorde en resa genom norra Jutland,
kommo några bönder och tackade för den nya
rättigheten, han medgifvit dem. Fredrik yttrade då bland
annat: "Hafven I varit betänkta på att till -ombud
erhålla en pålitlig person?" — "Ja, herre," svarade en
rättskaffens bonde, "vi ämna välja er." Konungen
insåg att dessa ord uttryckte så väl oinskränkt
förtroende och tillgifvenhet för hans person, som stor
belåtenhet med hans regeringsåtgärder. Under sin sista
resa genom denna del af riket hade han uppehållit
sig i en bondstuga invid landsvägen, och när han åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
