- Project Runeberg -  Christlig läsebok för skolan och hemmet : 400 sannfärdiga berättelser ordnade efter Luthers katekes /
114

(1876) [MARC] Author: Edvard Mau
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Fjerde budet - 19. Konung och öfverhet - 93. Rådighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

TIO GUDS BUD.

bekymmer! Öppnen för mig edra hjertan! Jag menar
eder så innerligen väl. Vi skola tillsammans
öfverlägga om bästa sättet att understödja eder!" — Då han
tystnade, sågo Böhmarna bestörta pä hvarandra och
hade icke mod att yttra ett ord. Ändtligen fattade en
af dem amtmannens hand, skakade den och sade: "Så
sannt Herren vår Gud lefver, vi hafva varit förblindade!
Sorg och bekymmer hafva beröfvat oss all besinning
och eftertanke. ’ Våra söner, som skulle blifva vårt
ålderdomsstöd, äro ihjelskjutna i kriget mot turkar och
preussare; våra hustrur och döttrar gråta och jemra
sig, så att ett stenhjerta måste röras. Genom
beständiga inqvarteringar förtäras våra förråder; vi sakna
dagligt bröd. penningar, ja, allt. På det våra barn ej
måtte förgås af hunger, hafva vi tillgripit ett förtvifladt
medel. Men vi erkänna, att vi handlat orätt, hvilket
gör oss innerligen ondt. Ack, min Gud, i nödens stund
tänker man sig ej så noga för." — Rörd öfver de
olyckliga menniskornas bedröfliga ställning, fogade Herman
genast anstalt om hjelp. På hans uppmaning kommo
Sachsarna från alla kanter med rikliga bidrag af bröd,
hvete, korn, frukter och andra trädgårdssaker, och sjelf
bidrog han med en ganska ansenlig gåfva. Allt
lassades på vagnar och öfverlemnades åt Böhmarna, hvilka
sålunda blefvo helt och hållet ställda till freds.
Amtmannen tillika med sitt folk följde dem i all vänlighet
till gränsen, förmanade dem, att såsom goda grannar
förhålla sig lugnt och stilla, och skiljdes sedan från de
stackars menniskorna, hvilka under ångerns och
tacksamhetens tårar och många varma välsignelser togo
afsked af honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:32:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/maulaseb/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free