Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 22. Kärlek till nästan - 107. Arrendatorn och Juden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄHLEK TILL NÄSTAN.
131
nåder. På hemvägen från en sådan, råkade han en
afton i stor nöd. Hans krafter voro af den långa och
besvärliga vandringen alldeles uttömda, och dertill
ansattes han af hunger och törst. Knappt var det
honom möjligt att släpa sig fram till ett ansenligt
arrendehemman, hvars prydliga åbyggnad var det enda
boningshus, han i skymningen kunde upptäcka. I hopp
att finna hjelp och kärleksrikt deltagande, slog han med
glad förtröstan på porten. Det dröjde länge, innan
någon öppnade; ändtligen kom arrendatorn, en tjock
och grötmyndig herre, med förargad uppsyn emot
honom och frågade hvem han var och hvad han ville.
Då juden sagt sitt namn och i all ödmjukhet begärt
litet mat och nattqvarter, svarade värden, i en rå och
häftig ton: "Här får du hvarken det ena eller det andra,
Jag skulle just hålla mitt hus öppet för judiska tiggare
och landstrykare! Nej dertill är jag för klok." Juden
upprepade med svag stämma sin begäran; men den
obeveklige mannen vände honom ryggen, och Nathan
måste ohulpen begifva sig bort.
Några månader senare reste arrendatorn i en
vigtig angelägenhet till egendomsherrn, hvilken pä en
temligen aflägsen herregård tillbragte en del af året.
Som den resande under vägen öfverfölls af förskräckligt
oväder, såg han sig ängsligt om efter något ställe der
han och hans uttröttade häst kunde finna skydd, och
blef lyckligtvis varse ett enstaka, litet boningshus.
Han skyndade dit, slog på dörren, och blef af egaren,
som var jude, på det mest förekommande sätt emottagen.
Det dröjde länge innan ovädret upphörde, och den
inbrytande aftonen lofvade att blifva mycket mörk. Högst
ogerna ville arrendatorn å ena sidan fortsätta resan;
men fruktade å den andra att falla sin vard besvärlig, och
i sin villrådighet, dröjde han ännu en stund.
Emellertid framsatte juden en tarflig måltid och sade: "Det
är långt lidet på aftonen; natten tycks blifva mörk
och obehaglig, och jag tror ni gör bäst att stanna
qvar, i fall ni vill hålla till godo med hvad mitt ringa
hus förmår. I morgon bittida, då ni hvilat ut, kan
ni i Guds namn fortsätta färden." Med glädje antog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
