Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 22. Kärlek till nästan - 107. Arrendatorn och Juden - 108. Ett sinnrikt infall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
TIO GUDS BUD.
den resande det vänliga tillbudet; maten smakade
honom förträffligt, och han sof lugnt på den af juden
tillagade mjuka, bädden, tills det åter dagades, och
solens första strålar ingåfvo honom lust och mod att
ånyo anträda resan. Då han klädt sig, stodo mat och
dryck redan på bordet, och när han, rörd af all honom
bevisad godhet, såsom en gärd af tacksamhet, tryckte
sin värd ett guldmynt i handen, ville denne för
ingen del emottaga- det. "Jag har icke för vinnings skall
handlat så, som jag gjort," svarade juden vänligt; "om
ni icke vill bedröfva mig, så behåll edra penningar,
och låt mig behålla medvetandet att hafva uppfyllt
mina fäders lag." - "Hvad är ert namn, hederliga
menniska?" frågade arrendatorn förundrad. — "Känner
ni icke igen mig?" frågade juden småleende. "Mitt
namn är Nathan Ismael." — "Hvad!" ropade den andre,
full af blygsel och förlägenhet, "ni är då verkligen ..."
— "Samme man," föll juden honom i talet, "hvilken
för icke längesedan vid er dörr bad om nattherberge.
Men det må vara glömdt, och om ni önskar visa mig
en verklig tjenst, så lofva, att aldrig låta någon
nödlidande gå ohulpen från eder. Gör ni detta, så är jag
rikligen belönad för den ringa tjenst, jag kunnat
bevisa eder, och min Gud och eder Gud, Herren Zebaoth,
skall välsigna eder."
lOS. Ett sinnrikt infa.ll.
1 Pet. 4, 8. Framför allting hafven en brinnande kärlek
inbördes, ty kärleken öfverskyler en myckenhet
synder.
En egyptisk eremit, hvilken med några män af
samma lefnadssätt, bodde i en enslig trakt, hade af
ovarsamhet gjort sig skyldig till en större förseelse.
Hans medbröder samlades då för att döma honom, men
som den äldste och mest aktade saknades, skickade
man två gånger bud efter honom. Ändtligen infann
han sig, på ryggen bärande en af sand fylld säck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
