Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 23. Omsorg om nästans andliga väl - 115. En märkvärdig skoflickare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMSOKG OM NÄSTANS LEKAMLIGA YÄL.
147
jungar snart så talrika, att hans lilla verkstad icke
kunde rymma alla, som han gerna skulle undervisat.
Han måste således göra ett urval, hvarvid de mest
vanartiga, hvilka han kallade "sina små skälmar",
alltid erhöllo företrädet. Emellanåt såg man honom
på torg och gator, eller nere vid hafsstranden med
en morot eller kokt potatis locka dessa öfvergifna
små varelser till skolan. De senare åren undervisade
han vanligen på en gång 40 barn, och bland dem 10
eller 12 flickor, hvilka sutto för sig sjelfva vid ena
sidan af rummet. Här såg man honom på sin
tre-benta trästol, med lästen i handen och spannremmen
om knäet, laga skor och stöflar, medan barnen,
sittande rundt omkring, än på bänkar och pallar, än
på en liten trappa, på mångahanda sätt voro
sysselsatta. Några läste, andra skrefvo efter diktamen
eller räknade. Af gamla bref och räkningar lärde
de läsa skrifvet samt känna siffrorna; dessutom
begagnades vid undervisningen lösa blad af skolböcker,
som den nitiske mannen än här, än der kunde
öfverkomma. Grifflar och griffeltaflor voro de enda
skrif-materialier, som brukades, och likväl bragte
skoflic-karen det så vida, att de flesta kunde quatnor species,
lnifvudräkning, regula de tri, samt vanlig bokföring.
Med de yngre barnen hade han ett mycket
skämtsamt sätt. Han efterfrågade och lät dem stafva till
namnen på åtskilliga kroppsdelar, och sedan omtala,
hvartill de voro ämnade. Sålunda fattade han en
liten gosses hand och sade: "hvad är detta?" —
"Stafva till det ordet!" — Så slog han ett litet slag
på handen, och frågade: "hvad gjorde jag nu?" —
"Stafva till det ordet." — Derpå tog han gossen i
örat, och så vidare. Med de äldre, och i följd deraf
mera oroliga, måste strängare åtgärder vidtagas, men
icke desto mindre förstod han att bibehålla deras
kärlek och tillgifvenhet. Utom det, att han meddelade
dem vanlig skolundervisning, och sökte inverka på
deras sedlighetskänsla, bibringade han dem äfven
sådana färdigheter, som vid förvärfvandet af framtida
uppehälle kunde komma dem till nytta. Så lärde han
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
