- Project Runeberg -  Christlig läsebok för skolan och hemmet : 400 sannfärdiga berättelser ordnade efter Luthers katekes /
154

(1876) [MARC] Author: Edvard Mau
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 24. Omsorg om nästans lekamliga väl - 119. Det återfunna barnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

TIO GUDS BUD.

dem, tillika med knytet och bössan, på färjan, hvilken
han drog efter sig, under det han simmade öfver till
andra sidan. Sedan han åter påtagit kläderna, lade
han sig på gräset och förfriskade sig efter
öfver-ståndna mödor med ett stycke bröd och en klunk ur
sin vinflaska. Han var just i begrepp att fortsätta
vandringen, då han inifrån skogen hörde jemmerrop,
liknande de klagotoner, som björnungar understundom
låta undfalla sig. Han laddade bössan och gick med
skarp blick och lyssnande öron åt det hållet, hvarifrån
ljuden kommo. På en gång afstannade dessa, och blott
ett sakta rasslande mellan hallonbuskarna förspordes.
Som den resande alltjemnt föreställde sig att det måste
finnas något djur, lagade han sig till att på vinst och
förlust aflossa geväret. Men i detsamma rann honom
i tankarna, att björnar, ifall de blifva sårade, äro mera
rasande än några andra djur, och att han således
kunde råka i stor fara. Under det han med klappande
hjerta öfvervägde saken, sänkte han gevärskolfven
hastigt mot jorden. Han blef nämligen mellan lofven
varse armen af ett litet barn, som plockade hallon.
Då han sakta närmade sig, såg han en flicka om 7
år, med sönderrifna och nedsmutsade kläder, men hvars
yttre för öfrigt tycktes utvisa, att hon ej tillhörde
den fattigaste klassen. Hennes kinder voro bleka
samt ögonen förgråtna, och snart utbröt bon åter uti
en sorglig klagan, hvilken hastigt öfvergick till
krampaktiga snyftningar.

Herr Bearghan blef mycket förvånad och hostade
ett par gånger, för att ådraga sig barnets
uppmärksamhet. Då den lillas blickar föllo på honom, uppgaf
hon ett högt skrik, sprang några steg tillbaka,
nedföll på marken oc-h betäckte ansigtet med händerna.
Snart var den resande vid hennes sida och sökte att
med de kärleksrikaste ord ställa henne tillfreds och
vinna hennes förtroende. Slutligen vågade hon se upp,
och sade, vänligt leende: "Ack, nu vet jag att ni
icke skall göra mig något ondt; jag är säker att ni
ej vill döda mig!" — "Döda dig! Gud bevare mig
derifrån," svarade ynglingen med vänlig ton. "Ack,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:32:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/maulaseb/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free