Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 25. Gifmildhet mot fattiga - 122. Luther och studenten - 124. Georg Whitefield
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
TIO GVDS BUD.
höfver ingen silfverbägare; sälj den till guldsmeden
och behåll hvad han betalar."
En annan gång, då hans hustru nyss skänkt
honom ett barn, tog Luther faddergåfvan och gaf den till
en nödlidande. Någon klandrade ett sådant förfarande;
"Gud är rik," svarade reformatorn. "Han skall gifva
oss annat i stället."
124. Georg Whitefield.
Sal. Ordspr. 19, 17. Den, som förbarmar sig öfver den
fattige, han lånar Herranom: han skall vedergälla
honom godt igen.
Då den berömde predikanten, Georg Whitefield
i afsigt att förkunna Guds ord, uppehöll sig i staden
Plymouth, bodde han hos en vän vid namn Kinsman.
Till denne sade han en dag: "Låtom oss besöka några
fattiga! Det är icke nog att på predikstolen arbeta
för mensklighetens väl; man måste äfven utom
densamma söka att gagna." Han gick således omkring i
staden till de mest behöfvande och utdelade bland dem
ända till sin sista styfver. Då Kinsman, som visste
att hans vän på detta sätt sjelf skulle blifva
blottställd, förebrådde honom hans gifmildhet, svarade
Whitefield: "Unge man! bön och antagande af ett
allvarsamt utseende göra icke tillfyllest. Att besöka
enkor och faderlösa i deras bedröfvelse, samt hjelpa
och understödja dem, det är en ren och obesmittad
gudstjenst för Gud och Fadren. Mina tillgångar äro
visserligen för tillfället uttömda, men den Gud, jag
tjenar, och hvars barn jag understödjer, skall säkert
inom kort förskaffa mig ersättning." Och se! Ännu
samma afton anlände en alldeles fremmande person:
"Edra predikningar," sade han till Whitefield, "hafva
skänkt mig stor hugnad; jag vet ni är stadd på en
längre resa, och sådant aflöper ej utan dryga
omkostnader. Vill ni icke vara så god och emottaga denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
