Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 25. Gifmildhet mot fattiga - 130. Johannes Falk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’172
IiO GUDS BUD.
på hjertat och for åstad, åtföljd af välsignelser och
välönskningar.
Vid universitetet i Halle fortsatte han sina studier
och begaf sig derifrån till Weimar, hvarest han lärde
känna Tysklands utmärktaste skalder och gifte sig med
Carolina Rosenfeld, som blef honom en trofast hustru
och för deras barn den ömmaste moder. Efter någon
tid anställdes han här som legationsräd. När Napoleon I
1806, efter slaget vid Jena, hotade hertigdömet
Weimar, och många af dess innevånare grepo till flykten,
trotsade Joh. Falk krigets fasor och var vid
inqvarte-ringen af de främmande trupperna isynnerhet verksam.
Ännu mer utmärkte han sig under 1813 års olyckliga
krig, då fiendens skaror drogo genom Weimarska landet,
brände och förhärjade det. Qvarnar och foderlador,
hus och gårdar lades obarmhertigt i aska, den växande
grödan nedtrampades, kreatur bortfördes och för det
arma landtfolket återstod nästan ingenting. På dessa
förskräckelsens tider vågade Östersjö-Johannes, såsom
de nödstäldas målsman och beskyddare, intränga bland
fienderna. Genom kraftiga föreställningar lyckades
det honom att af den franske generalen till sitt
förfogande erhålla tvenne kompanier, med hvilkas
tillhjelp han i omkringliggande trakt upprätthöll ordning
och säkerhet. Sålunda lagade han, att bönderna på
flera orter återfingo sina bortröfvade kreatur; han
räddade en mängd penningar, klockor och andra
dyrbarheter, afböjde plundring, mord och brand, tröstade
de bedröfvade samt sökte på allt sätt lindra den
allmänna nöden.
Likväl förestodo honom ännu svårare pröfningar.
Efter slaget vid Leipzig utbröt en pestartad sjukdom,
hvilken i hertigdömet Weimar rasade med sådan
häftighet, att i. en mindre by 60 barn blefvo fader- och
moderlösa. Äfven han skulle till botten tömma
smärtans kalk, då döden inom en månad utur hans armar
ryckte fyra blomstrande och välartade barn. I dessa
sorgens och jämrens dagar, medan fadershjertat ännu
som häftigast blödde, klappade de hädangångna gamla
rådsherrarna från Danzig på hans dörr och fordrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
