Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 26. Barmhertighet mot sjuka och nödlidande - 136. Skräddaren i Pensa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barmhertighet mot sjuka och nödlidande. 183
jag eger, står till er tjenst. Anse mitt hus och min
trädgård såsom er egendom!" Med barnslig förnöjelse
förde han tyskarna omkring till sina vänner och
bekanta, på det dessa måtte dela hans glädje. Hvarje
dag uppfunnos utvägar att för dem mildra
fångenskapens obehag och göra lifvet så angenämt som möjligt.
Var det i hemlandet en hög namns- eller
födelsedag, så firades den i Asien med ett gästabud.
Ankom underrättelse om någon seger eller annan
framgång för de allierade, så skyndade skräddaren att
meddela den åt "sina barn", — såsom han kallade
fångarna — och utgöt, i tanken på deras snara befrielse,
mången glädjetår.
När fångarna slutligen från fäderneslandet erhöllo
något penningar, var cleras första omsorg att betala
sin ädle välgörare. "Barn!" utropade denne, "förbittra
icke min glädje!" — "Fader Egetmejer!" svarade de,
"gör oss icke ledsna!" — För syns skull och för att
gå deras önskan till mötes, uppsatte ban verkligen en
räkning, men de influtna medlen användes än
ytterligare till deras nytta. Då befrielsens stund inträffade,
uppblandades skräddarens glädje med smärta, så väl
öfver den förestående skilsmessan, som öfver den nöd,
i hvilken de arma tyskarna befunno sig. De voro
nämligen blottade på allt, som under en lång
vinterresa genom obebodda trakter är nödvändigt; och ehuru
hvar och en, så länge de färdades genom ryska
området erhöll 26 öre om dagen, var detta alldeles
otillräckligt. Sista dagarna af deras vistande i Peusa
såg man den annars så muntre skräddaren helt
eftertänksam vandra omkring i staden; på en gång
hemkom han, med ett af glädje strålande ansigte: "Barn!"
utropade han, "nu har jag funnit på råd! Se här
penningar!" För att hjelpa sina landsmän hade han
för något mer än 2,000 riksdaler sålt sitt hus. "Jag
skall nog reda mig," sade han, "allenast I, utan
allt för mycken nöd. återk mmen till fäderneslandet."
Ehuru köpet, till fångarnas stora förnöjelse, gick
tillbaka, samlade den nitiske mannen på annat sätt
flera hundra riksdaler och nödgade dem dessutom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
