Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 27. Mord - 141. Konungen af Preussen och lönnmördaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mord.
189
icke mera sofva för öppna dörrar och framför allt icke,
såsom hittills, gå utan följe i den nära liggande skogen.
Konungen smålog och förändrade ingenting i sitt jemna
och enkla lefnadssätt. När han någon tid derefter
en vacker sommarafton, fördjupad i tankar, gick
ensam fram och tillbaka i skogen, kom en karl,
med mörk uppsyn, okammadt hår och trasiga kläder,
helt oförmodadt’ emot honom. I en sträf ton samt
med hotfull uppsyn och ohöfliga åtbörder, sade han:
"Jag har redan länge stått här och väntat. Det är
mig kärt att ändtligen råka ers majestät. Jag är er
undersåte och har fordom varit en förmögen man, men
allt har gått mig emot, och genom en lång process,
hvilken jag, i fall rättvisa ännu funnes på jorden, borde
hafva vunnit, har jag blifvit utfattig. Jag behöfver
hjelp och fordrar upprättelse." Lugnt och med stadig
blick svarade konungen: "Ni kan inlemna en
klagoskrift, så skall saken undersökas och rättvisa er
vederfaras." — "Inlemna en klagoskrift!" upprepade
mannen, "det har jag gjort under tre år, ena gången efter
den andra, utan att dermed någonting vunnits. Mina
klagomål hafva af höga vederbörande alltid blifvit
återförvisade till den underdomstol, som en gång
dömde mig orätt, och således har jag beständigt fått
afslag. Mitt tålamod är slut, och jag fordrar nu, att
man måtte göra mig rätt." — "Ni inser väl,"
svarade konungen, "att jag här på stället icke kan
uppfylla er begäran. Var icke så häftig och otålig,
utan berätta helt lugnt och sannfärdigt, huru allt
hänger tillsammans." Mannen gjorde så, under det
han och konungen gingo vägen framåt; berättelsen
var till en början uppblandad med förbannelser, men
genom konungens förmildrande och lugnande inkast
blef mannen småningom stillsammare. Man hade
emellertid hunnit fram till det kungliga lustslottet,
der konungen lät uppteckna mannens namn, samt sjelf
bifogade några ord, hvilka inför domstolen kunde lända
honom till nytta. Slutligen tillade han: "Som ni
förmodligen är uttröttad samt både hungrig och
törstig, kan ni väl behöfva någon vederqvickelse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
