Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 27. Mord - 141. Konungen af Preussen och lönnmördaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’190
iio guds bud.
hvila." På konungens befallning blef han rikligen
undfägnad samt anvisad ett rum, der han fick sofva
ut. Följande dagen lät Fredrik Wilhelm åter
tillkalla honom, försäkrade, att hans sak skulle blifva
grundligen undersökt samt räckte honom i afskedets
stund en ansenlig skänk. Ehuru man på konungens
tillsägelse üoga granskade alla papper, stadfästades den
första domen, och saken nek ett för’anklagaren
ogynnsamt slut; men som konungen på annat sätt hjelpte
honom, blef han alldeles belåten, och kom, som man
säger, åter på benen.
Senare bekände mannen för sin biktfader, att han
lurat på konungen, hvilken han visste brukade gå
ensam om aftnarna i skogen vid Erdmansdorf. "I min
förtviflan," fortfor han, "var jag personligen uppbragt
på honom, hvilken, såsom det föreföll mig, hade
förmåga, men icke vilja att hjelpa mig, hvarföre jag,
med. en innanför västen gömd dolk, följde honom i
spåren. Gud allena vet, huru det kom sig, att då
jag såg konungen i ögonen och han tillbaka
betraktade mig, kände jag mig på en gång annorlunda till
mods och en röst inom mig sade: "det går ej an!"
Det var som om satan vikit ifrån mig och Guds englar
stigit fram och tjenat mig. Mitt hårda och förbittrade
hjerta blef helt vekt och skälfvande, och jag
igenknäppte rocken, för att icke så lätt få fatt i mordvapnet.
Så utmattad som jag var, kom på hela natten icke en
blund i mina ögon, och då jag följande morgon åter
stod inför konungen, och han räckte mig en gåfva,
framträngde tårarna, och jag ville nedsjunka på mina knän,
hvilket han likväl icke tillät. Huru innerligen tackar
jag icke Gud, att min onda afsigt icke gick i fullbordan,
och att jag ic-ke såsom lönnmördare nedstörtade i den
framför mig liggande afgrunden. - Ack, hvad konung
Fredrik Wilhelm nu blifvit mig kär!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
