Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 28. Sjelfmord - 147. Den rike och den fattige mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfmord.
197
glädje." Genom många och innerliga böner lyckades
slutligen köpmannen att öfvertala sin välgörare att
uppskjuta verkställandet af sitt olyckliga uppsåt, på
det att hans hustru och dotter måtte få tacka honom
för lians ädelmod. Damby följde Kingston till dennes
boning; dä han blef vittne till modrens och dottrens
glädje, såg deras tårar och hörde deras välsignelser
öfver den, hvilken de hade att tacka för en så oväntad
räddning, rördes hans hjerta, utan att han likväl
öfvergaf sin hemska föresats. När aftonen kom och han
ville rycka sig lös från de tacksamma menniskorna
för att kasta sig i floden, kunde Kingston icke längre
för de sina dölja den hemlighet, som låg honom så
tungt på hjertat, utan omtalade helt uppriktigt hvad
så väl han, som hans välgörare haft i sinnet, och
hvart denne ämnade sig. Damby omringades nu af
fadren, modren och dottren, hvilka vid allt heligt
besvuro honom att skona ett lif, som blifvit dem sä
dyrbart, och hvarförutan de icke kunde glädja sig åt
den lycka, för hvilken de hade honom att tacka. På
en gång inföll en stråle af ljus i den förmörkade
själen; det hårda hjertat uppmjuknade, och Damby
började inse, att ett till medmenniskors tröst och hjelp
användt lif, äfven under sorger och lidanden, kan
hafva sitt stora värde. Han beslöt således att för den
familj han räddat och som räddat honom blifva en
trofast vän, samt ingick efter någon tid med dottren i
huset ett lyckligt äktenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
