- Project Runeberg -  Christlig läsebok för skolan och hemmet : 400 sannfärdiga berättelser ordnade efter Luthers katekes /
202

(1876) [MARC] Author: Edvard Mau
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 29. Vrede - 150. Solen går ned - 151. Den vise Arkytas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’202

iio guds bud.

män, och saken skulle dragas inför domstolen. Då
man - genom ett möte parterna emellan ville bilägga
oenigheten, hördes från båda sidor hotelser och hårda
ord, och om de vid sammanträffandet icke voro
uppretade, voro de det så mycket mer vid skilsmessan.

Sedan Nieetas aflägsnat sig, började Johan, hvilken
i sjelfva verket hade rättvisan på sin sida, öfvertänka
hvad som skett, samt fråga sig sjelf, om Gud möjligen
kunde finna behag i den sinnesstämning, i hvilken han
befann sig. "Natten nalkas!" sade han; "skall solen
gå ned öfver min vrede ? Är det rätt att så förakta
apostelens ord?" Genast skickade han till Nieetas
några vänner och bad dem blott säga följande ord:
"Käre vän! solen går ned!" Rörd skyndade Nieetas
till patriarken, kastade sig kring hans hals och utropade:
"O, min far! gör med mig hvad ni behagar." Saken
blef genast bilagd och solens sista strålar föllo på två
försonade ovänner.

151. Den vise Arkytns.

Jak. 3, 13. Ho är vis och klok bland eder? han bevise
med sin goda umgängelse sina gerningar, uti
saktmodighet och visdom.

Då Arkytas, en berömd filosof från Tarento i
Italien, efter lång bortovaro återvände till sitt landtgods,
förnam han, att det genom förvaltarens vårdslöshet
råkat i lägervall. Han såg den försumlige tjenaren
stadigt i ögonen och sade: "Om jag icke vore
uppbragt, skulle du få ditt välförtjenta straff!" Meningen
härmed var den, att han hellre ville låta honom blifva
ostraffad, än sjelf löpa fara att i sin vrede straffa
honom för hårdt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:32:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/maulaseb/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free