Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 30. Kärlek mot fiender - 155. Negern och slafhandlaren - 156. Doktor Georg Ernst Stahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄKLEK MOT FIENDER.
207
Han fann gubben liggande i Toms egen säng och
denne på knä vid hans sida. "Nå Tom!" började
förvaltaren, "den gamle är väl din far?" Tom: "Nej,
herre! icke min far." Förvaltaren: "Din farbror då?
Eller huru nära ären I slägt?" Tom: "Han är alls
icke slägt med Tom." Förvaltaren: "Hvarföre var du
då så angelägen att ega honom?" Tom: "Denne man
har varit min värste ovän." Yid dessa ord kastade
förvaltaren en misstänksam blick på Tom, som fortfor:
"Mannen har sålt mig och alla mina syskon till slafvar."
Förvaltaren: "Hvad tänker du på? Hvarföre har du
då emottagit honom i din hydda?" Tom: "Den gode
hvite mannen (missionären) har berättat, att Jesus sade:
Älsker edra ovänner! Jag älskar Jesus. Jesus dog
för stackars Tom, och då jag bland slafvarna blef varse
min störste ovän, tänkte jag: ’Nu kan Tom göra hvad
Jesus gör, ty Jesus älskar sina fiender; Jesus älskade
Tom, då Tom var hans störste fiende. Derföre tog jag
gubben till mig, och så länge han lefver, skall jag för
Jesu skull draga omsorg om honom."
156. Doktor Georg Ernst Ståhl.
Ebr. 12, 41. Farer efter frid med allom, och efter
helgelse, utan hvilken ingen får se Herran.
Georg Ernst Ståhl, hvilken såsom kunglig
lifmedikus år 1734 dog i Berlin, var i sin vetenskap ovanligt
skicklig och dertill en sann menniskovän, hvilken ansåg
såsom sin största glädje att hjelpa andra. Oaktadt sitt
fredälskande sinne, hade ban det missödet att en längre
tid lefva i oenighet med sin embetsbroder, lifmedikus
H., som tillfogade honom mången oförrätt. Ståhl bar
allt med tålamod och tänkte icke på att hämnas, ehuru
tillfälle dertill flera gånger erbjöd sig, utan blef i dess
ställe sin fiendes välgörare. H. hade nämligen bland
sina sjuka en general, som stod mycket väl hos konung
Fredrik Wilhelm. Mannen dog, och vid hofvet sades
allmänt, att läkaren misstagit sig om behandlingen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
