Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 32. Saktmod - 161. Den saktmodige skolläraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAKTMoJ).
213
oskick, hvilket gaf anledning till ännu en
tillrättavisning. Gossen lydde väl, men blott för ett
ögonblick, och läraren påträffade honom för tredje gången
i samma ställning. Som barnets ansigte dertill
utvisade ett trotsigt förakt för de gjorda föreställningarna,
kände Flått sitt blod koka, men sansade sig och
uppsände till Gud följande bön: "Gif mig, o Herre!
tålamod med detta barn, liksom Du har det med
mig, ditt stora barn!" Strax lugnade han sig och
fortsatte stilla och saktmodigt undervisningen, utan
att låtsa gifva akt på gossens sjelfsvåldiga uppförande.
Sedan barnen blifvit hemförlofvade tillsade han den
motsträfvige lärjungen att komma hem till honom.
Medan han väntade, utbad han sig ånyo visdom och
tålamod. Gossen kom larmande uppför trappan, trädde
med trotsig uppsyn in i rummet och smällde igen
dörren efter sig. "Hvarför slår du så hårdt i dörren?"
frågade Flått. "Jag slog icke hårdt," svarade barnet
sturskt. "Visst gjorde du det!" invände läraren. "Nej,
det är icke sannt!" återtog gossen. Flått gick nu
fram, fattade hans hand och sade mildt: "Vet du, mitt
barn, hvem du egentligen förnärmar? Emot hvem du
syndar? Det är icke emot mig, utan emot din
Frälsare, som aldrig gjort dig någon förtret. Pröfva dig
sjelf, hvarföre du bär dig så åt." Dessa ord bevekte
gossens hjerta; han brast ut i gråt och bad om
förlåtelse. "Jag hade föresatt mig," fortfor han, "att
förarga er så länge, till dess ni slutligen måste straffa
mig, hvilket jag visste skulle gräma er långt mera än
mig. Förlåt för Guds skull! jag skall aldrig göra så
mera," Flått föreställde honom hvilken svår frestelse,
han haft att utstå, men oaktadt han afskedade honom
med försäkran om fullkomlig förlåtelse, tycktes barnet
icke vilja trösta sig.
Sedan Flått läst med de andra klasserna och om
aftonen satt ensam i sitt rum, hördes någon knacka
på dörren. "Kom in!" ropade han; och in trädde
samme gosse med förgråtna ögon. "Jag har icke
haft någon ro," började han. "Ni kan omöjligt
förlita mig, tv jag har förhållit mig som en djefvul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
