Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 32. Saktmod - 165. Biskop Brochman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’218
IiO GUDS BUD.
105. Biskop Brochman.
1 Pet. 3, 9. Yedergäll icke ondt för ondt, icke bannor
för bannor, utan liellre tvärtemot, välsignar!
vetande att I ären dertill kallade, att I skolen ärfva
välsignelse.
Josef Brochman, biskop i Köpenhamn, var
allmänt känd och högaktad för det nit, hvarmed han
skötte sitt embete. Också låg honom ömt om hjertat,
att värdiga personer utnämndes till prester, samt att
rättigheten att tillsätta prester icke missbrukades.
Härigenom fick han bland de högre klasserna många
fiender, och då ban en dag på gatan mötte en förnäm
herre och denne i hast ej kunde hitta på att göra
honom någon annan förargelse, tillsade han sin
betjent att gå efter biskopen och säga honom några
plumpheter. Tjenaren, hvilken till en början icke
märkte, om hvem det var fråga, gick åstad, men då
han blef varse att det gällde biskopen, återvände han
till sin husbonde och frågade om han ej tagit fel.
Ben förnäme herrn lät icke afskräcka sig, utan dref
honom tillbaka och lade sjelf honom orden i munnen.
Betjenten, hvilken nu, antingen han ville eller ej,
måste framföra sitt ärende, gjorde det helt bäfvande,
samt ursäktade sig dermed, att det skodde på
befallning. Brochman afhörde honom ganska lugnt, bad
honom helsa och tacka sin husbonde, samt skänkte
betjenten, till lön för hans undfallande sätt att gå till
väga, en blank riksdaler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
