Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 32. Saktmod - 166. Snigeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAKTMOD.
219
1Ö6. Snigeln.
Philip. 4, 5. Eder saktmodighet låter alla, mennisko*
kunnig varda. Herren är när.
Då pastor Hill, berömd folktalare i England, en
gång under bar himmel för en oräknelig skara
predikade om tro och omvändelse, blefvo några personer
mycket rörda och andra i hög grad förbittrade öfver
den dristighet, med hvilken han förehöll dem deras
synder; ja, förbittringen gick så långt, att man, för
att riktigt förarga den oförskämde mannen, kastade
på honom allt hvad man öfverkom. Just som han
talade om trons förmåga att liksom en sköld afvärja
djefvulens glödande skott, slungade en af hans
häftigaste motståndare på honom en lefvande snigel. Hill
borttog helt sakta med sin näsduk djuret från sin
kappa och sade: "Detta var också ett af den ondes
glödande skott, men tron ingifvet- mig styrka, att icke
hysa någon fruktan." En sådan kallblodighet och
mildhet slogo våldsverkarens samvete; han blygdes
och beslöt att stilla afhöra predikan, hvilken på
honom gjorde den verkan, att lian sedan för Hill bekände
sina synder och från denna stund förde ett
gudfruktigt lefverne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
