Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 33. Ödmjukhet - 167. Biskop Georg och den unge presten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
TIO G DuS BUD.
"Verkligen?" sade presten under det lian drog sig allt
närmare andra sängbrädet. "Hade biskop Georg lemnat
staden före er?" — "Vi foro utaf på samma gång och
voro i ett sällskap." — "Är det möjligt?" afbröt
presten, under det han afstod mer än hälften af sängen
och höfligt uppmanade gubben att taga större plats.
"Huru såg biskopen ut? Han börjar väl blifva
gammal och orkeslös?" — "Han bär sina år temligen bra,
men nog pröfvar det tunga och ihållande arbetet hans
krafter." — "Man väntar honom hit om en vecka. Det
skall blifva mig bra kärt att räcka den gamle kämpen
handen. Men ni sade er hafva anträdt resan på samma
gång som biskopen. Huru länge voren I då i sällskap?"
— "Vi reste länge på tu man hand!" — "Ni reste
på tu man hand med biskop Georg!" —"Ja, vi hafva
sedan lång tid tillbaka varit vänner." — "Ni, vän med
biskop Georg!" — "Ja, hvarför icke?" — "Min Gud!
att jag ej vetat det förr! Vågar jag fråga, ert namn?"
— "Georg!" svarade efter något betänkande den gamle.
"Georg! Georg! Väl ändå icke biskop Georg?" —
"Man kallar mig iosauning så," svarade gubben, vänligt
och saktmodigt. "Åh, min Gud! biskop Georg!"
utropade den unge prestmannen, i det han, full af blygsel
rusade upp ur sängen. "Ni har icke fått någon
qvällsvard. Jag vill genast väcka värdfolket. Hvarföre
omtalade ni icke hvem ni är?" — "Gör er intet omak!"
sade biskopen allvarsamt. "Jag känner ingen lust att
här i huset förtära någonting. Då en gammal, af
dagens mödor uttröttad man, icke ansågs värdig någon
vederqvickelse, så kan biskop Georg icke heller anses
derför. Han är icke mera än en menniska och har
endast anspråk på allmän välvilja."
Presten hade aldrig under så häftiga sinnesrörelser
upplefvat någon natt. Biskopen erinrade honom om
nödvändigheten att genom uppriktig och ödmjuk
efterföljelse af Jesum Christum pryda hans lära och
förherrliga hans namn. Med mildhet och allvar sökte
han öfvertyga- den unge mannen om hans förvillelser
och hos honom inskärpa mera hopp och förtröstan till
Gud och mindre till egen styrka. På morgonen, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
