Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 33. Ödmjukhet - 170. Ludvig XI och hans kansler - 171. Kunglig ödmjukhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’226
IiO GUDS BUD.
lägga denna summa. 1 andra," tillade han med
spotskt leende, "måsten invänta en mera tjenlig tid,
då I kunnen emottaga en efter edra stora egenskaper
afpassad lön."
171. Kunglie ötliu.j ukhet.
Filipp. 2, 5. Hvar och en vare så till sinnes, som ock
Jesus Christus var.
Konung Christian III af Danmark gick en gång
hos sin hofpredikant, Andreas Martin, till skrift. När
konungen knäböjde framför presten, började denne,
hvilken nyss tillträdt sitt embete, tilltala honom med
höga titlar, såsom stormäktigste, allernådigste konung
m. m., men Christian föll honom i talet: "Mäster
Andreas!" sade han, "hvad är detta för en början? Jag
knäböjer här såsom en syndare inför min Gud. Ni bör
tilltala mig, icke såsom en undersåte sin konung, utan
såsom en Christi tjenare och en biktfader sitt
skriftebarn, och då heter jag icke stormäktigste, allernådigste
konung, utan rätt och slätt Christian."
Ett dylikt drag omtalas ur den svenske konungen
Carl XI:s lif. Landets erkebiskop hade i kyrkobönen
låtit införa följande ord: "Gud bevare och välsigne hans
majestät, vår allernådigste konung och herre!" Detta
misshagade höga vederbörande, och på drottningens
föranstaltande befallde konungen att i dess ställe säga:
"Gud bevare vår älskade konung!" "Ty," tillade ban,
"när jag och mina undersåter med våra böner ligga
inför den allsmäktiges tron, passar det ingalunda att
prunka med stora och höga titlar. Jag är ej annat än
stoft och aska och behöfver för hvart ögonblick Guds
uppehållande nåd." Då han en gång föll i en svår
sjukdom, yttrade han: "Jag märker, att Gud skickar
bud på mig och vill hos sig unna mig den ro, hvilken
på jorden icke finnes för mig. Det är derföre
tillbörligt att jag bereder mig till min bortgång och pryder
min själ med det purpur, som är färgadt i Christi blod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
