Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjette budet - 37. Frosseri - 180. Det kraftiga botemedlet - 181. Den oförnöjde tjenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’250
IiO GUDS BUD.
att ormäggen förvandlas till ungar. Om ni gör som
jag säger," tillade doktorn småleende, "kan ni lefva
många år." Amsterdamaren svarade: "Herr doktor!
ni är en slug karl, och jag förstår ganska väl hvad ni
menar." Han efterkom den erhållna föreskriften och
uppnådde en hög ålder. Till lön för det goda
botemedlet, erhöll den förståndige läkaren hvarje nyårsdag
en ansenlig penningsumma.
181. Den oförnöjde tjenaren.
1 Tim. 4, 4. Hvarje Guds skapade verk är godt, ocli
ingenting är förkastligt, då det tages med
tacksägelse.
En husbonde, som icke ville göra sina tjenare
orätt, märkte till sin ledsnad, att de voro obelåtna
med kosthållet; i synnerhet föregick en af drängarna
i detta afseende sina kamrater med dåligt föredöme.
Så tyckte han t. ex illa om ärter, och då denna rätt
framsattes, stack han skeden omvänd i ärttallriken och
sade, under det han förde den till munnen: "Viljen I
med, ärter, så hängen eder på!"
Några år förflöto; drängen hade emellertid blifvit
sin egen, såsom det heter, och satt nu, med hustru och
barn i så stor fattigdom, att lian måste anlita andras
hjelp. En dag kom ban till sin forne husbonde och
bad om en skäppa ärter, för att dermed stilla sin och
de sinas hunger. Husbonden följde honom till boden,
och den fattige mannen gladde sig vid åsynen af de
sköna ärterna, hvilka för honom och hans uthungrade
barn skulle blifva en god ocli närande föda; men då
husbonden lagade sig till att mäta upp ärterna, vände han
skofveln upp och ned, sägande: "Viljen I med ärter, så
hängen eder på!"
Den lijelpbehöfvande, som icke glömt sin forna
granntyckthet, kände sig träffad och gick derifrån helt
nedslagen med tomma händer, men som det icke var
husbondens mening att genom obarmhertighet hämnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
