Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjette budet - 38. Dryckenskap - 184. Galningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRYCKENSKAP.
257
Då fru Weiler ett år derefter en vacker
sommarafton var ute och gick, kom hon till den delen af staden,
der Meijer hade sin bostad. Han var just sysselsatt
att med tillhjelp af sina raska och glada barn plantera
och vattna sin lilla trädgård, då värdshusfrun, som
genast kände igen sin gamla kund, sedan hon helsat och
betygat sin fägnad, att allt tycktes stå så väl till med
honom, ej kunde afhålla sig att fråga, hvarföre hon på
så länge ej sett honom i källarstugan, hvilken han
fordom så flitigt besökte. "Dertill har jag mina goda
skäl," svarade timmermannen. "Inseende, att mitt
nuvarande lefnadssätt bekommer mig och de mina
förträffligt, är jag er stor tack skyldig för några ord, som
ni vid mitt sista besök hos eder yttrade. Genom dem
öppnades mina ögon, så att jag insåg mitt syndiga och
dåraktiga uppförande. Yid den tiden voro min hustru
och mina barn nästan utsvultna och halfnakna.
Betrakta dem nu, och säg, huru ni finner dem. Hvad ni
vid ofvannämnda tillfälle sade till en af edra bekanta om
"galningarna", som föra rikedom och välmåga i ert hus,
det har återgifvit mig mitt förstånd och de mina
bergning och trefnad. Om Gud förlänar mig sin välsignelse,
hoppas jag, att detta goda förhållande allt framgent
skall fortfara." Utan att säga ett ord aflägsnade sig
fru Weiler, och man vet ej om hon för någon berättade
händelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
