Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 39. Stöld och Tjufveri - 185. Den fattiga bondhustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’258
IiO GUDS BUD.
Sjunde Budet.
39. Stöld och Tjufven.
185. Den fattiga, bondhustran.
Eph. 4, 28. Den der stulit hafver, stjäle icke mer, utan
arbete hellre, görande hvad som är godt med sina
händer, på det han må hafva något att dela med
den behöfvande.
En fattig bonde, hvilken tillika med sin hustru
kommit till bekymmer om själens frälsning, frågade
en dag en mera erfaren kristen till råds, huru de skulle
förhålla sig, emedan de i en skog, som stötte intill
deras koja, stundom brukade stjäla några pinnar till
vedbrand, samt huru de framdeles skulle kunna
emotstå frestelsen att dermed fortfara, då det i deras ytterst
torftiga omständigheter vore svårt att köpa hvart
vedträd, som de behöfde. Vännen svarade, att som de af
allt hjerta vändt sig från sitt onda väsende, och nu
mera trodde på syndernas förlåtelse i Honom, hvilken
allena kunde betala och utplåna dem, ginge det icke
an att fortfara med det snatteri, hvarom de talat; de
måste nödvändigt tilltro Herran en så stor godhet och
omsorg om dem, att de, för sitt lifs uppehälle, icke
behöfde olofvandes tillgripa så mycket som en
hyvelspån eller sticka. Detta allt insågo de till fullo och
beslöto att hädanefter aldrig befatta sig med något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
