Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 41. Plundring och röfveri - 195. Husaren i Neisse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLUNDRING OCH RÖFVERI.
273
belåten med sitt qvarter. Då lian påföljande morgon
icke infann sig vid frukostbordet, trodde värdinnan,
att ban ännu icke var uppstigen, hvarföre hon satte
kaffet på kakelugnen. Men som han alls icke visade
sig, gick hon till hans rum och öppnade sakta dörren
för att efterse hvad som fattades honom. — Hon
fann den unge soldaten sittande i sängen, med
händerna i kors och djupt suckande, som om någon stor
olycka inträffat. Han märkte icke, att värdinnan kom
in i rummet, förr än denna smög sig fram och
frågade : "Hvad har händt P Hvarföre ser ni så ledsen
ut?" Han kastade på henne tårfulla blickar och sade
att sängkläderna, som han under natten begagnat,
för 14 år sedan tillhört hans föräldrar i Champagne,
hvilka vid en plundring förlorat allt hvad de egde
och nu voro utfattiga, och att detta hos honom väckte
så många bittra och orediga minnen, att han i sin
bedröfvelse ej riktigt visste huru han hade det; men
så mycket var säkert, att ban ganska väl igenkände
öfverdraget, med det röda namnet, hans mor sytt
derpå. Den goda hustrun blef mycket bestört och
sade sig hafva köpt sängkläderna af en husar, som
ännu bodde i Neisse, och hvilken fransmannen
skyndade att uppsöka.
"Påminner ni er," frågade han husaren, som ännu
var sig ganska lik, "huru ni för 14 år sedan i
Champagne beröfvade en ärlig man nästan allt hvad han
egde, och till och med borttog sängkläderna ur sängen?
Kommer ni ihåg huru ni förhärdade ert hjerta, då en
8-årig liten gosse anropade er om barmhertighet?
Har ni glömt huru ni behandlade min syster?" I
början ville den gamle syndaren undskylla sig dermed,
att i krig tillgår icke allt så noga; hvad en
qvarlemna^ det tager en annan; men då det blef honom
klart, att han hade framför sig sonen åt det folk, han
så utplundrat och misshandlat, och han dertill
erinrades om den lilla flickan, uppvaknade hans samvete.
I sin förskräckelse nedföll han för den unge
fransmannens fötter och förmådde endast framstamma ordet:
"Pardon!" under det han inom sig tänkte: "Det är väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
