Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 41. Plundring och röfveri - 195. Husaren i Neisse - 42. Ärlighet och trohet - 196. Den gamla qvinnan och Holländaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
TIO G DuS BUD.
allt förgäfves." Sergeanten kände dock medlidande med
den usla varelsen och ville icke hämnas på honom.
"Att du illa bemött mig," sade han, "det förlåter jag
dig! Att du misshandlat mina föräldrar och försatt
dem i armod, det skulle de säkert äfven förlåta dig.
Att du nedkastat min syster i en brunn, i hvilken hon
funnit sin död, det må Gud förlåta dig." Med dessa
ord lemnade han husaren, utan att tillfoga honom
ringaste skada. Från denna stund hade preussaren icke
ett lugnt ögonblick, och lärer efter några månader
aflidit. Denna händelse ger styrka åt den varningen:
"Tillåt dig i främmande land ingenting, som du i ditt
eget ej kan försvara."
42. Ärlighet och trohet.
19ö. Den gamla, qvinnan och Holländaren.
Tob. 4, 23. Yi äro väl fattiga, men vi få mycket godt,
om vi frukte Gud, fly synden och göre det godt är.
I den lilla staden Oranienbaum, belägen vid finska
viken ej långt från Petersburg, lefde för flera år
sedan en gammal hustru, som var född i Holstein.
Den koja, hon bebodde, utgjorde hennes enda
egendom, och hon förtjente sitt lifsuppehälle genom
mathållning för sjömän, hvilka af motvind tvingades att
qvardröja der i trakten. En gång, då några holländska
skeppare hos henne ätit sin aftonmåltid, fann hon,
då hon påföljande morgon skulle skura golfvet, under
bordet en förseglad penningpung. Som hon förmodade,
att någon af skepparne qvarglömt den, skickade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
