Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 42. Ärlighet och trohet - 197. Den redlige köpmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRLIGHET OCH TROHET.
277
vandra, har både förmåga och vilja att hjelpa." Mannen
insomnade lugnt och uppvaknade med friskt mod.
Men äfven de två efterföljande dagarna gick det
lika illa. Om aftnarna, då andra på värdshuset boende
köpmän voro glada, åto och drucko samt omtalade sina
stora inkomster, hade stackars Jakob ej förtjent ett
öre och förtärde suckande och i enslighet ett torrt stycke
bröd. Hans hopp stod dock till en kund, som ännu ej
kommit till staden, och hvilken icke brukade pruta,
nemligen landtgrefvinnan. När hon slutligen på fjerde
dagen infann sig, uppsökte hon genast Jakobs bod. Hans
hjerta slog af gjädje och hopp, då han såg henne
utvälja och aflägga en mängd spetsar. Hon frågade efter
priset, som syntes henne något högt. Då Jakob med
sorgsen uppsyn förklarade sig ej kunna slå af ett öre,
lemnade landtgrefvinnan, som ej var van vid bestämda
priser, stillatigande och utan att köpa det ringaste, boden.
Jakob öfverlemnade sig dock förtröstansfullt åt sin
himmelske faders vilja; väl vetande, att Han skulle sörja
för honom och i den största nöd vara honom nära,
förblef han i sitt hjerta lugn och glad.
Grefvinnan såg sig emellertid omkring i andra
spetsbodar; men som de varor der funnos för det mesta
voro mindre goda och dyrare än Jakobs, beslöt hon
vända tillbaka till honom och köpte nu mera än hon
första gången ämnat. Hon berömde för alla den ärlige
mannen, som icke begärde mera, än han verkligen borde
hafva, hvilket hade till följd, att alla hofdamerna, jemte
stadens förnämsta fruntimmer också ville handla med
honom, så att hela hans förråd innan aftonen var utsåldt.
"Kunde jag de tre första dagarna," berättar han sjelf,
"icke äta för bekymmer och sorg, så förmådde jag nu
icke äta af gliHje och tacksamhet. Min själ lofvade
och prisade Herren!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
