Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 42. Ärlighet och trohet - 198. Den trogne herdegossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’278
IiO GUDS BUD.
198. X>eii trogne herdegossen.
Luc. 16, 10. Den der trogen är i det minsta, han är
ock trogen i det mer är.’’
Frans Fleury, en fader- och moderlös gosse i
Frankrike, blef efter föräldrarnes död upptagen af en
beskedlig landtman, hos hvilken han såsom
herdegosse tillbragte 7 år. Då han en afton dref hem fåren,
såg han en person rida förbi, och tyckte sig i
detsamma se något glänsande falla till marken. Han
sprang fram och fann verkligen ett guldur. En
gammal herde, som sett hela förloppet, ville tvinga honom
att åt honom afstå uret, men gossen slet sig lös och
skyndade efter den ridande. Han sprang hela natten,
så mycket hans krafter tilläto, och kom i dagningen
ut på stora landsvägen, som snart förde honom till
staden. Här såg han utanför gästgifvargården en
sadlad häst, och som det var sannolikt, att uret
tillhörde den som ridit på hästen, gick han in i huset,
der han efter några förfrågningar fick reda på en rik
köpman från Diinkirken, vid namn Perdin. "Gode
herre!" började Fleury, "säkert förlorade ni i går afton
detta ur. Jag hittade det och har nu sprungit efter
er hit." Mannen låtsade ej förstå honom, och yttrade
till gossen den förmodan, att han misstagit sig om
personen. "Jag skall då skynda att få reda på egaren,"
sade han och ville gå. En så sällspord redlighet
förvånade köpmannen, som vänligt klappade gossen på
kindbenet, tog emot uret och frågade: "Hvem är du,
mitt barn?" — "Jag är en fattig herdegosse." —
"Hvar är din far?" — "Han är deruppe hos Guds
englar och min mor äfven." — "Har du inga
slägtingar?" — Ah jo, visst har jag det," svarade Fleury
och ville, sä hungrig och frusen han var, sedan han
blifvit af med uret, skynda bort, men köpmannen höll
honom tillbaka. "Låt* mig gå," sade gossen med en
bekymrad uppsyn; "i brådskan kom jag icke att tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
