Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 42. Ärlighet och trohet - 199. Officeren och den fattige mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’280
IiO GUDS BUD.
fullt af lof och pris, emedan Herren nyligen från en
svår sjukdom återställt hans hustru. Bredvid honom
knäböjde en fattig karl, hvilken, sedan ban slutat sin
bön, begärde en allmosa. Officern grep genast i
fickan och gaf honom det första mynt han fick tag uti,
utan att gifva akt på huru stort det var. Tiggaren,
som icke kände penningens rätta värde, visade den
för en person, som han vid utgåendet ur kyrkan
påträffade. Denne sade, att det var en Louisd’or och
ville för två riksdaler tillbyta sig den. "Nej," sade
mannen, "om detta guldstycke är så mycket värdt,
måste jag återlemna det till gifvaren; ban var så ifrig
i sin bön, att han säkert tagit fel. En fattig bör ej
på en gång tillegna sig så mycket." — "Du är en
narr, om du icke behåller hvad du fått!" sade den
andre. "Det lär icke alla dagar regna Louisd’orer på
dig. Gif bara hit! Efter du är en så usel stackare,
skall jag i utbyte gifva dig tre rdr." — "Om jag
kunde få fyra gånger så mycket, måste den främmande
först veta, livad han gifvit mig. Yäl är jag usel, men
en bedragare vill jag ändå icke vara," Då officern i
detsamma gick ut ur kyrkan, framräckte den fattige
handen för att återlemna guldmyntet. Officern, som
icke kände igen honom, sökte i fickan efter några
silfverpenningar, som han ämnade gifva honom. "Nej,
min herre!" inföll tiggaren; "vill ni i dess ställe
återtaga hvad ni nyss skänkte mig. Det var alldeles för
mycket, och en karl som just nu gick härifrån, erbjöd
sig att derför gifva mig, först två, och sedan tre
riksdaler. Här har ni er gåfva, jag vill icke göra
någon orätt." Officern förvånades, då han i tiggarens
hand igenkände en skådepenning, hvilken han några
dagar förut emot fem dukater tillvexlat sig. "Det är
sannt, jag ämnade icke gifva dig så mycket," svarade
offiern, "men du är så ärlig, att du gerna må behålla,
hvad jag en gång skänkt dig. På det man ej må
bedraga dig, kan du följa mig hem, och jag skall gifva
dig silfver i stället." Den fattige lemnade ifrån sig
skådepenningen och följde officern till dennes boning.
Huru förvånades han icke, då den ädelmodige mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
