Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 42. Ärlighet och trohet - 201. Gossen och peruk-asken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRLIGHET OCH TROHET.
■287
hästarna samt prestmannnen, som just höll på att stiga
upp i vagnen för att fortsätta resan. Med mössan i
handen och pannan drypande af stora svettdroppar,
helsade han från prestfrun, under det han framräckte
peruk-asken, för hvilkens skull han sprungit öfver två
mil. Prestmannen, rörd af barnets raskhet och
ihärdighet, sade: "Du är väl bra trött, min käre Petter?
Nu skall du icke springa mera, utan sätta dig genast
upp bredvid kusken." Med förundran betraktande den
vänlige gamle mannen, åtlydde gossen den gifna
befallningen. Sedan vagnen framrullat ett stycke vände
han sig till presten och yttrade den farhågan, att
hans gamla mor, ja, kanske sjelfva prestfrun, skulle
blifva orolig, om han icke tillbakakom. Men då den
gamle lofvade att vid första tillfälle skrifva till sin
hustru och tillika yttrade den önskan, att gossen
följde med under hela resan, slog barnahjertat af
fröjd. I ßoeskilde köpte presten åt honom en hatt
jemte ett par skor, och vår Petter gjorde stora ögon,
då han såg den ståtliga domkyrkan och det
högtidliga tåget af de många kontraktsprostarna, hvilka två
och två, med hatten i hand, samt stiftsamtmannen
och biskopen i spetsen, vid klockors och trumpeters
dån, långsamt och högtidligt tågade från kyrkan till
högtidssalen, der mötet skulle hållas. På aftonen
fick Petter följa med till Köpenhamn, der presten
hade en rik och barnlös slägtinge, som var
vinhandlare. Denne så väl som hans hustru afhörde med
stort deltagande berättelsen om den hurtige lille
gossen, som med förstånd och blygsamhet besvarade
deras frågor, och hela hans uppträdande gjorde på
dem ett så fördelaktigt intryck, att de af
prestmannen lätt öfvertalades att såsom eget barn upptaga
honom, och lära honom vinhandeln. Presten
återvände således ensam till sitt hem och var glad att
åt den fattiga modern få meddela sonens oförmodade
lycka. Denne, som hade tillfälle att inhemta många
nyttiga kunskaper, blef efter sin första
nattvardsgång fosterföräldrarnas trogne medhjelpare och
tillvann sig, genom pålitlighet och godt uppförande, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
