Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 42. Ärlighet och trohet - 203. Napoleon och frukthandlerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRLIGHET OCH TROHET.
■291
Då han understundom var utan penningar, erhöll han
kredit, och afbetalade, så snart medel inflöto, sin
skuld. Nu föll det sig så, att han vid afskedet från
skolan var skyldig henne några riksdaler, och då hon
sista gången räckte honom en tallrik med persikor
och vindrufvor, sade han: "Min gumma! jag måste
nu resa utan att betala er. Men ni skall ej blifva
bortglömd." Frukthandlerskan svarade: "Ack, gör er
inga bekymmer, min unge herre! Gud gifve, att ni
får vara frisk och med tiden blifva en glad och lycklig
menniska."
Napoleon steg sedan, såsom bekant är, till
general, förste konsul och slutligen till kejsare; men ännu
var frukthandlerskan .obetald. Hon hade likväl hans
ord: "Ni skall icke blifva bortglömd!" och de gällde
för henne så mycket som reda penningar. En gång,
då kejsaren några år derefter besökte Brienne, blef
han, under det att tanken på försvunna tider öfverföll
honom, hastigt stående, lade fingret på pannan, liksom
hade någonting runnit honom i minnet, uttalade
frukt-handlerskans namn, frågade hvar hon vistades, och
inträdde snart med en enda följeslagare i hennes
temligen förfallna bostad. "Kan jag få några
förfriskningar?" frågade Napoleon. "Alltför gerna," svarade
qvinnan. "Melonerna äro nu mogna; jag har här en
sådan." Medan melonen förtärdes, frågade Napoleons
följeslagare, om frukthandlerskan kände kejsaren,
hvilken just den dagen skulle anlända till Brienne. "Ja,
han lär ännu icke vara kommen," svarade hon; "men
kan i hvart ögonblick vara här. Visst känner jag
honom! I yngre år, då han gick i skolan, har han af
mig köpt mången frukttallrik." — "Nå, han betalade
väl ordentligt hvad han förtärde?" — "Ja, visst gjorde
han det," svarade qvinnan. "Min kära fru," inföll
kejsaren; "ni är ej uppriktig, eller ock har ni mycket
klent minne. För det första känner ni icke kejsaren;
ty det är just jag; och tör det andra har jag icke
betalt så ordentligt, som ni föregifver. Jag är er
ännu skyldig ett par riksdaler." Då kejsarens
följeslagare i detsamma lade på bordet 4 à 500 riksdaler,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
