Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 43. Girighet - 204. Den rike bonden - 205. Den girige köpmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIRIGHET.
293
derföre gifver jag också ingenting," var hans svar,
hvilket i hela trakten blifvit ett ordspråk. Men hvad
hände? En dag på sena hösten uppkom ett starkt
oväder; åskan bullrade och det blixtrade förfärligt;
slutligen antände en åskvigg en af den girige mannens
väl fyllda lador. Genast märktes lukt af rök, men
ingen låga var synlig. Sprutor anskaffades, men kunde
ingenting uträtta. På en gång frambröt elden med
förfärlig makt, och inom några minuter stod den vackra
ladan i ljus låga. Elden fattade äfven uti
boningshuset, hvilket brandmuren ej förmådde skydda, och
hela gården lades i aska. Följande dagen vände sig
den brandskadade till vederbörande med anhållan, att
man måtte foga anstalt om någon insamling för hans
räkning, men erhöll till svar: "Ni gifver ingenting,
derföre må ni också ingenting emottaga. Här har ni
edra 400 rdr, och dermed punkt." Är det icke sannt,
käre läsare, att den stackars mannens valspråk: "Jag
tager ingenting, derföre gifver jag ingenting," är en
dålig lefnadsregel ? Det är ju trons art att emottaga
och kärlekens att gifva.
305. Den girige köpmannen.
1 Tim. 6, 10. Girighet är en rot till allt ondt, till
hvilken somliga hafva fattat lust och derigenom
förvillat sig ifrån tron och hafva gjort sig sjelfva
myeken bedröfvelse.
I staden Wurzburg lefde mot slutet af förra
århundradet en för sin stora girighet känd köpman, som
visste många sätt att på sina medmenniskors bekostnad
rikta sig. Ocker, falskt mål och vigt, dåliga varor. ..
allt var honom godt, blott han kunde förtjena mycket
penningar. Då fransmännen vid denna tid inträngde i
landet, undrade han mycket, hvar han skulle
undangömma sina stora egodelar, hvilka i annat fall lätt
kunde gå förlorade. Efter många öfverläggningar fann
han ändtligen på råd; han erinrade sig, att då huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
