Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 43. Girighet - 207. Den giriges gåfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
TIO GtTDS BUD.
dessa matvaror förskrefvo sig, såg han sig om och
ropade, utan att erhålla något svar. Allt var tyst och
stilla. I det samma vaknade hustrun och barnen och
klagade öfver hunger; huru lycklig kände sig då icke
Hobham att kunna stilla den. Följande dagen berättade
han händelsen för en gosse, som understundom besökte
hans barn, och frågade om dennes föräldrar tilläfventyrs
skickat de hemlighetsfulla gåfvorna. Gossen omtalade
hela förloppet för sina föräldrar, hvilka ej heller visste
huru dermed tillgått.
Denne gosse lemnade sedan trakten, blef prest och
återkom efter tolf år till sin hemort. Då han en afton
befann sig i ett sällskap, frågade han hvad det blifvit
af den stora förmögenhet, som fordom tillhörde en
numera afliden, för omåttlig girighet känd person, hvilken,
så mycket man visste, i lifstiden aldrig gjort någon
menniska godt. "En god gerning kan man likväl skrifva
på hans räkning," sade ett äldre fruntimmer, som
fordom förestått hans hus. "Han ropade nämligen en gång
midt i natten på sin dräng och befallde honom bära ett
bröd och ett stycke kött till en man, vid namn Hobham,
som bodde i grannskapet. Drängen gjorde så, men då
han fann alla försänkta i sömn, lade han ifrån sig
gåfvorna och återvände hem, utan att hafva talat med
någon. Morgonen derpå berättade min husbonde med
en förargad uppsyn, att han föregående natt tre gånger
efter hvarandra drömt ett och det samma och det så
lifligt, att han vaknat. Han drömde nämligen, att
Hobham och hans familj försmäktade af hunger. Tredje
gången hade detta "narrverk", såsom han uttryckte
sig, mycket förskräckt honom, och han begick då den
dumheten att skicka dem mat. Han slutade med de
strängaste tillsägelser att för ingen uppenbara hvad
som händt." Den unge presten prisade Herren,
hvilken i sin visa styrelse förvandlat en gnidare till en
tröstens engel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
