Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjunde budet - 43. Girighet - 208. Ett välförtjent straff - 209. Bonden och sakföraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
TIO GtTDS BUD.
åstad, för att sätta sig i besittning af sin egendom;
men, beherrskad af girigheten, som är en rot till allt
ondt, hade han under gåendet uttänkt ett sätt att
blifva befriad från utbetalningen af de 40 dukaterna.
Sedan han tagit emot och tömt pungen, räknade han
pengarna och i den uppgifna summan felades ej en
skilling. "Det skulle ännu finnas 34 venetianska
dukater," sade den oförskämde mannen; "hvart hafva de
tagit vägen?" Qvinnan blef vid denna oförmodade
beskyllning mycket bestört och visste intet annat råd,
än att af uppriktigt hjerta betyga sin oskuld.
Guvernören, som genomskådade mannen, om hvilken han
förut hört åtskilliga mindre goda rykten, förargades
storligen öfver hans svekfulla sätt att komma undan
utbetalandet af den bestämda hittelönen. "Välan!" sade
guvernören; "ni finner ej den summa ni behagar
uppgifva; men som det ej är någon anledning att betvifla
Fransiskas redlighet," antager jag, att denna penningpung
ej tillhör er." Den girige mannen bleknade af
förskräckelse. För att göra processen kort, sade nu guvernören
till enkan: "Ni må till er och era barns nytta
använda de 400 dukaterna. När den rätte egaren infinner
sig, skall jag låta kalla er, och ansvarar emellertid
för följderna." Köpmannan, hvilken således måste
aflägsna sig med oförrättaclt ärende, var nära att dö af
förargelse öfver sin egen dårskap.
209. Bonden och sakföraren.
1 Cor. 6, 7. Nu är det ju redan, i allmänhet en brist
ibland eder, att I hafven rättegångar med hvarandra.
Hvarföre låten I icke hellre göra eder orätt?
Hvarföre låten I icke hellre göra eder skada?
Tvänne bönder, som blifvit oense om råmärket
emellan deras egor, beslöto sent omsider att låta lagen
afgöra saken. De reste derföre till staden för att först
rådgöra sig med någon lagklok och sedan begynna
rättegång. Peter Knutson, så hette den ene, begaf sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
