Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Åttonde budet - 44. Sanningskärlek - 213. Galerslafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANNINGSKÄRLEK.
305
313. Galerslafven.
Ordspr. ’28, 13. Den sin missgerning nekar, honom varder
icke väl gående; men den henne bekänner och
öfvergifven han skall få barmhertighet.
En storhertig af Toscana gick en dag ombord på
en galer (ett slags fartyg, som brukas vid Medelhafvets
stränder, och som framdrifvas både med åror och segel),
för att se till fångarna, som voro dömda att, fastlästa
vid galerbänkarna, förrätta ett tungt och uttröttande
arbete. Djupt rörd vid åsynen af de olyckliga, uselt
klädda menniskorna, hvilka dag och natt måste föra
årån, beslöt han att skänka åtminstone en af dem
friheten. Först ville han dock blifva förvissad hvilken
som mest vore berättigad att emottaga den oskattbara
gåfvan. Då han således frågade den ene efter den
andre om orsaken till deras straff, började alla jemra
och beklaga sig, föregifvande att de voro ärliga
menniskor, hvilka af sina fiender blifvit anklagade och
sålunda i sjelfva verket ledo oskyldigt./Hvar och en bad
storhertigen förbarma sig och skänka honom friheten.
Då fursten ändtligen vände sig med sin fråga till en
ung karl, erhöll han följande svar: "Nådigste herre!
jag är en rätt afskyvärd och ogudaktig varelse. I
stället att vara mina föräldrar underdånig, har jag
rymt bort från dem, föröfvat stöld och bedrägeri och
i allt fört ett ganska oordentligt lefverne. Jag knotar
ej öfver mitt straff, ty jag inser att det är väl
förtjent." Hertigen, som väl visste att detta var
händelsen med alla, frågade småleende: "Huru har då denne
brottsling kommit midt ibland så hederliga menniskor ?
Aftåg genast hans kedjor och jaga bort honom, på det
han ej må förföra de andra." Mannen befriades
sålunda från sina bojor och försattes i frihet, under det
att de öfriga, som föregåfvo sig vara oskyldiga, måste
qvarstanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
