Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Åttonde budet - 44. Sanningskärlek - 215. Sanningskärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
TIO GtTDS BUD.
deras af sorg nedböjde gamle fader; men som Eftie icke
med ett andetag förrådt sin hemlighet, förbjöds hon af
sitt samvete att yttra ett enda ord.
Kort före den dagen, då ransakningen skulle taga
sin början, och Johanna aflägga sitt vittnesmål, hade
hon från Effies förförare erhållit en hemlighetsfull
uppmaning, att, i fall hon ville förekomma en ryslig olycka,
nattetid möta honom på étt aflägset ställe, en
uppmaning, som hon ej vågade åsidosätta. Framställande
omöjligheten, att Effie verkligen kunde vara skyldig
till det brott, hvarföre hon anklagades, ålade ynglingen,
under de rysligaste hotelser, den arma systern, att
genom sitt vittnesmål rädda ett kärt och oskyldigt lif,
samt hindra domrarne, som ej skulle hysa ringaste
tvifvel på sanningen af hennes ord, att mörda en ung
och skön varelse. "Vill ni låta döda er syster," fortfor
han, "då ett ord af er mun kan frälsa henne." — "Mitt
blod, mitt lif vill jag uppoffra för henne," svarade
Johanna gråtande och med djup rörelse; "men jag kan
icke uttala såsom sannt hvad som är falskt. Den
Gud, jag måste anropa såsom vittne på sanningen af
mina uppgifter, skulle höra min mened." — "Han, som
känner bevekelsegrunderna för edert handlingssätt,"
fortfor den olycklige, unge mannen, "skall också veta,
att ni drifves, icke af begär efter gods och guld, utan
af hjertats behof att frälsa ett oskyldigt lif och
förekomma ett brott." — "Han har gifvit oss sin lag," sade
Johanna med bestämdhet, "för att den skall vara ett
ljus på alla våra vägar; afvika vi från densamma, göra
vi oss skyldiga till en förfärlig öfverträdelse, och jag
kan ej förmå mig dertill, äfven om min handling skulle
medföra skenbart goda följder." Härmed var
samtalet slut.
Johannas far, hvilken aldrig hyst den tanken, att
hon skulle begå mened, men å ena sidan, enligt sina
religiösa grundsatser, betviflade, om hon borde aflägga
ed, och å andra tycktes hoppas, att hennes vittnesmål
kunde gagna systern, yttrade sig så förbehållsamt och
så obestämdt, att det föreföll den arma flickan, som
ville äfven han draga henne från rätta vägen. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
