Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 49. Guds försyn - 234. Peter den store och den fattige bonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
BES APOSTOLISKA BEKÄNNELSEN.
gärde ett stycke bröd samt ett glas vatten. Han
klagade, att så väl godsegaren som bönderna i byn, utan
att röras af hans utmattade och hjelplösa belägenhet,
med köld afvisat honom. "Ack," inföll Feodor, "jag
känner deras hårdhjertenhet och högmod och vill visst
icke följa deras efterdöme, utan tvärtom bedja er vara
innerligen välkommen. Ni är här i godt förvar och i
stället för vatten skall jag gifva er öl att dricka; ty
vårt hus är lycka och välsignelse vederfaret; min kära
hustru har nemligen skänkt mig två barn, en gosse
och en flicka." — "Låt mig se barnen," sade tiggaren;
"jag förstår, att något litet titta in i framtiden." üå
fadern visade tvillingarna, fortfor han: "Vackra barn,
ja riktigt vackra barn! Jag ser genast att de i denna
verlden skola hafva god framgång." — "Måtte din
spådom gå i fullbordan!" utbrast fadern med glädje. "Vi
vilja nu äta och dricka och sedan gå till hvila. I
morgon skall du stå fadder åt våra barn." Till
Feo-dors stora glädje antog främlingen inbjudningen, och
sedan de efter aftonmåltiden språkat en stund, lade
de sig tillsammans på en halmbädd i en vrå af
rummet. Iluru förvånades icke bonden, då han vid
uppvaknandet om morgonen saknade siu gäst. Förargad
sade han: "Din gamle skälm! Sådant trodde jag dig
icke om. Jag mottog dig vänligt i mitt hus,
undfägnade dig öfver min förmåga och inbjöd dig slutligen
till fadder åt mina små — och nu lönar du på sådant
sätt min gästfrihet! Finnes då på jorden ingen
välvilja och tacksamhet? Hvarifrån skall jag nu taga
den tredje faddern?" För att åt sina tankar gifva en
annan riktning, ställde han sig på gården och högg ved.
De äldre barnen lekte omkring honom och under det
ifriga arbetet ilade tiden så fort, att det, innan han
visste ordet af, var nära middagen På en gång
ropade äldste gossen: "Se, pappa, de granna ryttarne, som
komma der borta." Mannen lyfte upp hufvudet och
blef varse ett ståtligt tåg med kejsaren i spetsen,
åtföljdt af en mängd nyfikna åskådare, hvilka voro lika
förvånade som Feodor, då den granna skaran stannade
utanför hans koja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
