Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 49. Guds försyn - 236. Knappnålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDS FÖBBYN.
nom, och slutligen på den välsignelse, med hvilken
Herren följt alla hans företag. Med stor välvilja
betraktade han den lille, som lät det goda brödet väl
behaga sig, och efterfrågade nogare hans egna och
hans mors omständigheter. Då köpmannen af gossens
enkla och uppriktiga berättelse tyckte sig hos honom
upptäcka icke allenast innerlig kärlek till mor och
syskon, utan äfven ett ovanligt förståndigt, raskt och
lifligt väsende, fattade han än mera tillgifvenhet för
honom. "Jag är en förmögen man, som icke har mer
än ett barn," tänkte han för sig sjelf, "och Jesu
nåderika löfte att hvad vi göra en af dessa små, det
göra vi honom, kan ju genom det som jag uppoffrar
på detta Barn, gå i fullbordan? Hör, min gosse,"
sade han, vändande sig till barnet, "önskar du, att
hädanefter få mera tillfälle att lära, än du hittills
haft?" — "Ack ja," utropade barnet, "det vore min
högsta önskan. Jag kan redan läsa litet i min
katekes." Härvid upptog han ur fickan en bok, öppnade
den och läste temligen obehindradt: "Du skall ära
fader och moder, på det dig må väl gå och du må
länge lefva på jorden." — "Det lärde jag i går, då jag
lagt mig under ett träd att hvila. Längre har jag
icke hunnit, ty der hemma måste jag, efter mamma
är så sjuk, gå och bära lille bror." — "Om du är en
god och flitig gosse," sade Richter, "vill jag vara dig
i faders ställe. Jag skall bereda dig tillfälle att lära
ett och annat och Sörja derför, att det nödvändiga ej
fattas dig. Då du blir större och sjelf kan förtjena
något, skall du, såsom Guds Ord föreskrifver, hjelpa
dina närmaste."
"Ack så roligt!" utropade den förvånade gossen,
under det han, kyssande köpmannens hand, hoppade
af glädje. "Men min mor har i denna stund
ingenting att äta," fortfor han, och en stilla sorg utbredde
sig öfver det nyss så glada ansigtet. Köpmannen
lugnade honom med löftet att skicka modern både
penningar och lifsmedel, hvartill han bifogade den
glada underrättelsen, att hennes Gottlieb (det var
gossens namn), för att komma i tillfälle att inhemta nö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
