Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 49. Guds försyn - 238. Porträttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Ben a postoliska bekännelsen.
görare till grafven. Den unge snickaren kände sig helt
öfvergifven, ocli hans fädernestad föreföll honom såsom
ett främmande ställe, vid hvilket inga ömmare band
fästade honom, hvarföre han beslöt att än en gång
begifva sig på resor, för att annorstädes försöka sin lycka.
Sénange, hvilken efter sina snikna slägtingars
tycke lefvat alltför länge, var knappt kall, förr än de
begärligt kastade sig öfver hans qvarlåtenskap. Huru
förvånades de icke, då den person, som skulle förrätta
arfskiftet, trädde emot dem med ett testamente,
innehållande hans sista vilja i afseende på några
lifstids-räntor. Dertill skulle hans olösegendom försäljas till
förmån för stadens fattiga. Återstoden af hans
förmögenhet tillföll hans lagliga arfvingar, hvilka vid
lösöreboets försäljning, af harm, att det gick dem ur händer,
begabbade sakerna och sökte på allt sätt förringa deras
värde. Slutligen skulle den aflidnes, i ofvannämnde
ram insatta porträtt äfven gå under klubban, hvarvid
Andreas, hvilken dagen derefter ämnade lemna staden,
men dessförinnan än en gång ville se de välkända
rummen, i hvilka han så ofta sällskapat med den
hädangångne och af honom emottagit så många välgerningar,
äfven var närvarande. Dà han bland en hop mindre
värderika saker blef varse sin välgörares porträtt, kände
han sig underlig till mods; men beslöt efter några
ögonblicks besinning att ropa in den kära bilden. Till
allas förundran blef den fattige snickaregesällen, emot
utbetalandet af det guldmynt, som Sénange gifvit
honom till hjelp vid hans första resa, och hvilket han
hittills troget förvarat, egare af porträttet. Sedan han
med en vemodig känsla lemnat salen och på vägen till
sitt hem inträdt i en trädgården tillhörig mörk, enslig
allée, betraktade han, under en ström af tårar, sin
nyvunna skatt. En gammal sjöfficer, kamrat till den
aflidne, som önskat köpa porträttet, men kommit för sent,
skyndade efter Andreas och bjöd honom dubbelt, ja
tredubbelt hvad han betalt derför. Men Andreas ville
icke afstå det för något pris, och ehuru det vid
återkomsten till hemmet föll honom in, att han
genom sitt afslag förlorat en möjlighet för bestridandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
