Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 50. Guds hjelp i nöden - 241. Väfvaren och den kringvandrande handelsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Ben a postoliska bekännelsen.
34,1. "Väfvaren oeli den kringvandrande
handelsmannen.
Es. 63, 5. Jag såg mig om, och der var ingen hjelpare;
och jag var i förskräckelse och ingen uppehöll mig,
utan min arm måste hjelpa mig och min vrede un1
derstödde mig.
En fattig väfvare i en af Tysklands småstäder,
hvilken från morgon till afton passade på sitt arbete,
satt en dag helt bekymrad i väfstolen, emedan ban
iråkat en stor skuld och nu hvart ögonblick väntade,
att rättsbetjenterna skulle komma och göra utmätning
af hans lösörebo. Hustrun stickade gråtande på en
strumpa, under det barnen ropade efter bröd; och då
hon med svidande hjerta låtsade icke höra dem, ställde
de sin klagan till fadern. Äfven han iakttog en sorglig
tystnad och kastade skytteln allt hastigare och
hastigare, liksom för att genom väfstolens buller
öfverlästa dem. 1 detta bekymmersamma ögonblick
inträdde en stor och stark karl, hvilken, sedan han
helsat god afton, befriade från deras börda två stora
hundar, som buro de varor, han såsom kringvandrande
handelsman medförde. "Håll upp med er klagan,"
sade han, efter att en stund hafva afhört den fattiga
familjens jemmerrop. "Jag skall just nu bort och
inkassera en större penningsumma; följ med mig och
hjelp mig att bära den. Genom mig kan ni erhålla
ett arbete, som lönar sig bättre än att bela dagen
sitta i väfstolen." Derpå lade han några penningar
på bordet och tillsade väfvaren att hemta ost, bröd
och öl. Barnen, hvilka först voro rädda för den långe,
mörke karlen och lians ludna reskamrater, lugnade sig
vid åsynen af matvarorna; men modern liade svårt
att fatta förtroende till "liundsadelmakaren", såsom
folket i trakten kallade honom, och det förekom henne,
som stod det ej riktigt till med hans tjänstvillighet.
Emellertid sade’ den främmande till väfvaren: "Laga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>