Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 50. Guds hjelp i nöden - 241. Väfvaren och den kringvandrande handelsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GttDS HJELP x NÖDEN.
861
hämndlystnad, utan endast begär att förnimma, om
det verkligen tinnes en gudomlig rättfärdighet, som
dref mig att angifva honom. Nu inser jag med fasa,
att jag öfver mig har en domare, och att de snart
förestående plågorna för mig icke äro de sista. Jag
beder om uppskof af domens verkställande, för att i
fängelset få tillfälle att bereda mig till döden.
Dessutom har jag att bekänna åtskilligt, som väl är värdt
att man låter mig få lefva ännu några dagar."
Enligt sin begäran, fördes han tillbaka i fängelset, der
det mer och mer visade sig, att hans samvete var
uppväckt, hans hjerta böjdt och hans själ skakad. Än
en gång intygande väfvarens oskuld, angaf han med
noggrannhet sina medbrottsjiga, och sedan han, med
djup ånger öfver sitt fordna lif, beredt sig till döden,
erkände han sig, då han för andra gången fördes till
afrättsplatsen, för den förnämligaste bland syndare,
hvilken endast i Jesu blod kunde hoppas på nåd och
evig salighet.
Men huru gick det då med väfvaren? Sedan han,
föga van vid öfverdrifven glädje, afdånad nedburits
från den hemska stegen och med möda återkallats till
lifvet, regnade det från alla sidor penningar, hviika
han, i brist på hatt (en sådan hade på hans tilltänkta
sista färd icke ansetts nödig), uppfångade i sitt
rockskört, och hvilka hans hustru, då hon lopp emot
honom och i allas åsyn föll honom om halsen, knappt
bevärdigade med en blick. Äfven sednare emottog
han af medlidsamma menniskor rikligt understöd,
hvarigenom han sattes i tillfälle att utvidga sin
handtering och blef med tiden en välmående man. Det
förnämsta var dock, att han framhärdade i tron på sin
Gud och Frälsare samt förde med hustru och barn i
inbördes kärlek ett fromt och stilla lif.
Mau, Läsebok.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
