Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 50. Guds hjelp i nöden - 243. Den fattige studenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gttds hjelp x nöden.
367
började nu tala om tyska tiggare och tyskt tiggeri,
hvarefter han framtog några silfverpenningar och räckte
dem åt Konrad, hvilken, utan att emottaga dem, djupt
rörd skyndade ur rummet, medan de båda
penningepatronerna ganska likgiltigt återtogo sina förrättningar.
Nedkommen på gatan lemnade Konrad fritt lopp åt
sina tårar. Det var nära middagen, och han visste
icke, huru han för den ringa återstoden af sin reskassa
skulle kunna äta sig mätt, långt mindre återvända till
Tyskland. Ändtligen föll han på den tanken att lemna
staden, för att på landtbygden söka ett billigare
qvarter. Men som han tog miste om vägen, stod han helt
oförmodadt ned vid stranden, der en hop kråkor och
kajor, hvilka, sedan de mättat sig vid det bord, som
hafvet efter flodtidens slut rikligen uppdukat, skrikande
flögo in åt landet. Vid denna syn aftorkade Konrad
sina tårar och upprepade för sig sjelf: "Han, som
gifver korpen mat, när hans ungar ropa till Honom, och
som hafver behag till dem, som uppå Hans godhet
hoppas, Han skall icke öfvergifva mig, utan både i dag
och i morgon beskära mig mitt bröd, samt lyckligt
återföra mig till mitt fädernesland."
Under det han med sådana tankar vandrade utmed
stranden, såg han hafvet uppkasta någonting, som
ådrog sig hans uppmärksamhet. Vid närmare påseende
fann han att det var en väl tilltäppt och förseglad
flaska, i hvilken låg ett papper, och kunde han
genom glaset tydligen se namnet på den person, till
hvilken det var stäldt. Af nyfikenhet ville han slå
sönder flaskan, men en förbigående karl, som visste
att sjöfolk, då de vore stadda i nöd, understundom på
detta sätt meddelade vigtiga underrättelser, tillstyrkte
honom att öfverlemna flaskan alldeles orörd åt den
köpman, hvars namn stod på papperet. Efter någon
öfverläggning, ansåg Konrad bäst att på bestämd ort
inlemna sitt fynd. Samme karl sade honom äfven, att
han misstagit sig om vägen till Amsterdam och måste
för att komma dit återvända genom bela staden.
Då han efter en mödosam vandring ändtligen
hade funnit det handelshus, dit flaskan var adresse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
